Slutorden lydde:
Fy skäms, ha mer iän oxevctt
Och till det goda ej förmåga.
Ridderbjelke mottog denna skrifvelse, lä-
ste den och sväljde hvad han deri hade fått.
Ridderbjelke och jägmäslaren.
Förutnämnde prestman hade såsom prost i
Acklinga åtskilligt krångel både med försam-
lingsbor och andra och kom dervid en gång
i process med en jägmästare. Vid Dimbo hä-
radsrätt, der de båda parterna i och för
denna sak möttes, förklarade jägmästaren
högtidligt, att han vore helt och hållet oskyl-
dig till allt hvad Ridderbjelke hade att mot
honom anföra. Prosten lät honom tala ut,
men utlät sig derefter 1 följande ordalag:
tHerr jägmästaren åberopar här tidt och
ofta sin oskuld, och 1 sanning är han också
mycket oskyldig. Ty oskyldig var han till
krutets och kompassens uppfinning, till Ame-
rikas upptäckande, till Napoleons till- och af-
sättning, samt allt sådant, som har samman-
hang med vett och förnuft, men ingalunda
till denna skamliga process.
Den gången blef gamle Ridderbjelke se-
gervinnare; ty hans motpart kom alldeles utaf
sig, så att han ej vidare kunde yttra ett ord.
(Förposten.)