Några våndlar
till
Den store oxen i Acklinga,
och hade följande praktfulla början:
Gustavus öppnade sitt lås
För Acklinga regala fähus,
Der oxen fick sitt eget bås
I pastoratets stora trähus.
Men kungen tvekade en stund
— Gudfruktigt var det majestätet —
Han tålde ej en lastens kund,
I hvetebingen ej orätet.