Några våndlar till Den store oxen i Acklinga, och hade följande praktfulla början: Gustavus öppnade sitt lås För Acklinga regala fähus, Der oxen fick sitt eget bås I pastoratets stora trähus. Men kungen tvekade en stund — Gudfruktigt var det majestätet — Han tålde ej en lastens kund, I hvetebingen ej orätet.