: Hvarjehanda Nyheter. Be sista sltormarne i Ostindien. Uppgiften att 12,000 menniskor fallit offer för dessa stormar ansågs på många ställen inom Europa, öfverdrifven. Men tyvärr är denna siffra längt under verkligheten. Senare och noggrannare beräkningar lemna utom allt tvifvel, att minst 60,000 menniskor drunknat eller på annat sätt dervid omkommit. Ön Sangor räknade ensam före stormen 8,200 innevånare, nu har den blott 1,200 qvar, ehuru ingen enda utvandrat; 7,000 blefvo helt enkelt bortsopade. Dertill ödelägga nu koleran, koppor och febrar hela provinser. I enstaka byar ha sjukdomarne anställt så fruktansvärda härjningar, att befolkningen synes vara fullkomligt utdöd. Menniskorna dö utan hopp om hjelp, utan läkemedel, ja utan föda, ty skörden är förruttnad på många ställen dit saltvattnet framträngt. Arrendatorer och egendomsegare föröka eländet, i det de fördrifva de stackars bönderna ur sina kojor, emedan de ej kunna betala sina afgifter. Penningar finnas visserligen i mängd i Kalkutta för att understödja de nödlidande, så vidt det är möjligt med penningar. Men alla menskliga medel synas vara vanmäktiga mot de förfärliga sjukdomar som genomtåga landet och bortrycka tusentals offer. De infödde göra sjelfva mycket litet för att afvärja faran. De känna sig illa till mods, svepa in sig i sina täcken, påsta alt det är så af ödet bestämdt, och dö. De rika infödingarne, säger Times korrespondent, hjelpa icke sina landsmän, utan öfverlemna detta åt curopeerna. Och hvad kunna de få europceerna uträtta bland denna massa? Bengalen ensamt räknar 45 millioner innevånare. I tlejombeuren. Tejontämjaren Hoermann sväfvade vid en af de sista representationerna i circus Suhr i Pesth uti den yttersta — lifsfara, ty den stora lejoninnan som Hermann retade med rått kött, lit höra ett fruktansvärdt rytande och rusade på honom. I samma ögonblick affyrade en vid buren stående tjenare ett skott, lejoninnan sprang tillbaka, men blott för att med ännu större våldsamhet störta på sitt offer. Hermann sökte uppnå burens dörr, men lejoninnan fattade hans högra hand, genombet den och afslet pekfingret i två delar. Efter Hera skott utifrån skyggade ändtligen det förgrymmade djuret tillbaka och den oförskräckte timjaren lyckades komma ut. — När skall en gång denna ändamålslösa dressyr, som blott spekulerar på publikens råhet, upphöra? Nyllbla cch nöje. En perukmakarei Berlin har uppfunnit en elektromagnetisk apparat för frisering och hårklippning. Maskinen sättes i rörelse medelst kringyridning af glasskifvan. Man blir elektriserad, så att gnistorna spraka och håret reser sig på ända. Ett dussin kammar, borstar, salfvor och pomador sätta sig i rörelse genom maskineri för att rena håret, som under oratoriska deduktioner faller under den uppfinningsrike hårkonstnärens sax. Under tiden skallar ett outsläckligt skratt från de väntande, tills de i sin tur få intaga platsen, för att på samma sätt beskrattas af de redan expedierade. Det är alltså både nytta och nöje på en gång. En skridskovirfuos, hr Jackson från Amerika, ger för närvarande offentliga föreställningar i Berlin på det frusna vattnets område. Tvenne prester i lufven på hvarandra. För många år sedan — det var, så vidt vi kunna påminna oss, under Gustaf TV Adolfs regering — erhöll en äldre prestman vid namn Ridderbjelke Acklinga regala pastorat, till hvilket äfven andra meriterade min varit sökande. En af dessa, Wenverdahl, var mycket yngre till åren än Ridderbjelke, och detta förtröt den sednare så mycket, att han ej kunde afhålla sig ifrån att låta sin unge medsökande erfara det. Han skickade honom derföre en på vers affattad skrapa, hyilken började sålunda: Kragen på ynglingen leker så täckt, Gossen må inbilsk och sjelfklok få vara, Yfvas, predika och klandra rätt käckt De gubbar än Gud velat spara. Härefter följde en hel rad af verser i samm aanda, och det hela afslutades med föl