: Hvarjehanda Nyheter.
Be sista sltormarne i Ostindien.
Uppgiften att 12,000 menniskor fallit offer
för dessa stormar ansågs på många ställen
inom Europa, öfverdrifven. Men tyvärr är
denna siffra längt under verkligheten. Senare
och noggrannare beräkningar lemna utom allt
tvifvel, att minst 60,000 menniskor drunknat
eller på annat sätt dervid omkommit. Ön
Sangor räknade ensam före stormen 8,200 in-
nevånare, nu har den blott 1,200 qvar, ehuru
ingen enda utvandrat; 7,000 blefvo helt en-
kelt bortsopade. Dertill ödelägga nu koleran,
koppor och febrar hela provinser. I enstaka
byar ha sjukdomarne anställt så fruktansvärda
härjningar, att befolkningen synes vara full-
komligt utdöd. Menniskorna dö utan hopp
om hjelp, utan läkemedel, ja utan föda, ty
skörden är förruttnad på många ställen dit
saltvattnet framträngt. Arrendatorer och egen-
domsegare föröka eländet, i det de fördrifva
de stackars bönderna ur sina kojor, emedan
de ej kunna betala sina afgifter. Penningar
finnas visserligen i mängd i Kalkutta för att
understödja de nödlidande, så vidt det är möj-
ligt med penningar. Men alla menskliga me-
del synas vara vanmäktiga mot de förfärliga
sjukdomar som genomtåga landet och bort-
rycka tusentals offer. De infödde göra sjelfva
mycket litet för att afvärja faran. De känna
sig illa till mods, svepa in sig i sina täcken,
påsta alt det är så af ödet bestämdt, och dö.
De rika infödingarne, säger Times korre-
spondent, hjelpa icke sina landsmän, utan
öfverlemna detta åt curopeerna. Och hvad
kunna de få europceerna uträtta bland denna
massa? Bengalen ensamt räknar 45 millioner
innevånare.
I tlejombeuren. Tejontämjaren Hoer-
mann sväfvade vid en af de sista represen-
tationerna i circus Suhr i Pesth uti den
yttersta — lifsfara, ty den stora lejoninnan
som Hermann retade med rått kött, lit höra
ett fruktansvärdt rytande och rusade på ho-
nom. I samma ögonblick affyrade en vid bu-
ren stående tjenare ett skott, lejoninnan sprang
tillbaka, men blott för att med ännu större
våldsamhet störta på sitt offer. Hermann
sökte uppnå burens dörr, men lejoninnan fat-
tade hans högra hand, genombet den och
afslet pekfingret i två delar. Efter Hera skott
utifrån skyggade ändtligen det förgrymmade
djuret tillbaka och den oförskräckte timjaren
lyckades komma ut. — När skall en gång
denna ändamålslösa dressyr, som blott speku-
lerar på publikens råhet, upphöra?
Nyllbla cch nöje. En perukmakarei Ber-
lin har uppfunnit en elektromagnetisk apparat
för frisering och hårklippning. Maskinen sättes
i rörelse medelst kringyridning af glasskifvan.
Man blir elektriserad, så att gnistorna spraka
och håret reser sig på ända. Ett dussin kam-
mar, borstar, salfvor och pomador sätta sig i
rörelse genom maskineri för att rena håret,
som under oratoriska deduktioner faller under
den uppfinningsrike hårkonstnärens sax. Un-
der tiden skallar ett outsläckligt skratt från
de väntande, tills de i sin tur få intaga plat-
sen, för att på samma sätt beskrattas af de
redan expedierade. Det är alltså både nytta
och nöje på en gång.
En skridskovirfuos, hr Jackson
från Amerika, ger för närvarande offentliga
föreställningar i Berlin på det frusna vattnets
område.
Tvenne prester i lufven på
hvarandra. För många år sedan — det
var, så vidt vi kunna påminna oss, under
Gustaf TV Adolfs regering — erhöll en äldre
prestman vid namn Ridderbjelke Acklinga re-
gala pastorat, till hvilket äfven andra merite-
rade min varit sökande. En af dessa, Wen-
verdahl, var mycket yngre till åren än Rid-
derbjelke, och detta förtröt den sednare så
mycket, att han ej kunde afhålla sig ifrån att
låta sin unge medsökande erfara det. Han
skickade honom derföre en på vers affattad
skrapa, hyilken började sålunda:
Kragen på ynglingen leker så täckt,
Gossen må inbilsk och sjelfklok få vara,
Yfvas, predika och klandra rätt käckt
De gubbar än Gud velat spara.
Härefter följde en hel rad af verser i
samm aanda, och det hela afslutades med föl-