— Jag vet mycket väl hvad som hitför
er, hr Vaubaron, — sade embetsmannen med
ett vänligt och medlidsamt leende, — man
har berättat mig alla de bevekande omstän-
digheter, hvilka förhindrat er att uppfylla era
förbindelser; tyvärr kan jag likväl ingenting
göra för er, jag är en maskin, som utför an-
dras vilja . . . Men för er vill jag dock ger-
na göra allt hvad i min förmåga står . ..
jag bar derföre ännu en gång talat med er
fordringsegare; men han är obevakligare än
än någonsin, han beviljar er ingenting .-.
icke ens uppskof.
— Jaså, han är så omedgörlig, — upp-
repade Vaubaron, — nå, det passar ju allde-
les förträffligt eftersom jag ingenting vill be
honom om.
— Ni ser er således i stånd att göra en
större afbetalning?
— Ännu bättre.
— Huru, kan ni betala hela beloppet?
— Ja, herr Baudier, både kapital och
ränta, korteligen allt.
Verkligen! . . - Då, jag gratulerar er af
hela mitt hjerta . -. - Ni har haft mycken
tur, att de personer, på hvilka ni räknat, icke
strandsatt er, utan på utsatt tid betalat: så-
dant händer eljest mycket sällan . . . det vet
jag, hvars yrke det är att inkassera pengar,
bättre än någon annan. I fall ni icke kom-
mit i dag hade jag varit tvungen att bysätta
er . . pligten går framför vänskapen.