— Jag vet mycket väl hvad som hitför er, hr Vaubaron, — sade embetsmannen med ett vänligt och medlidsamt leende, — man har berättat mig alla de bevekande omständigheter, hvilka förhindrat er att uppfylla era förbindelser; tyvärr kan jag likväl ingenting göra för er, jag är en maskin, som utför andras vilja . . . Men för er vill jag dock gerna göra allt hvad i min förmåga står . .. jag bar derföre ännu en gång talat med er fordringsegare; men han är obevakligare än än någonsin, han beviljar er ingenting .-. icke ens uppskof. — Jaså, han är så omedgörlig, — upprepade Vaubaron, — nå, det passar ju alldeles förträffligt eftersom jag ingenting vill be honom om. — Ni ser er således i stånd att göra en större afbetalning? — Ännu bättre. — Huru, kan ni betala hela beloppet? — Ja, herr Baudier, både kapital och ränta, korteligen allt. Verkligen! . . Då, jag gratulerar er af hela mitt hjerta . -. Ni har haft mycken tur, att de personer, på hvilka ni räknat, icke strandsatt er, utan på utsatt tid betalat: sådant händer eljest mycket sällan . . . det vet jag, hvars yrke det är att inkassera pengar, bättre än någon annan. I fall ni icke kommit i dag hade jag varit tvungen att bysätta er . . pligten går framför vänskapen.