efter behag deltaga i eller afhålla sig från ståndets förhandlingar, och erfarenheten visat att de röstandes antal kan, utan afseende på frågornas beskaffenhet, omvexla mellan stundom flera hundra, stundom ett eller annat tiotal. : Vid detta förhållande våga komiterade emellertid hysa den förhoppning, att icke någon hufvudman för adlig ätt skall försumma att sjelf utöfva sin rösträtt när den stora frågan förekommer, och med kännedom om adelns fosterlandskärlek bör ej heller kunna befaras, att någon skall, i en för landets framtid så maktpåliggande sak, afgifva sin röst utan ett noggrant öfvervägande. Att rikets första stånd skall i detta mål besluta, oberoende af enskilda intressen och utan afseende på den uppoffring som kan ligga i sjelfskrifvenhetens afstående, bör ej heller ett ögonblick betviflas, dels vid hågkomsten deraf, att ståndet redan vid ett föregående tillfälle förklarat sig villigt till en sådan uppoffring, dels ock på grund af det vittnesbörd, Sveriges historia gifver, att adeln i afgörandets stund kan offra sina enskilda intressen på fosterlandets altare. Detta stånd skall då i främsta rummet hafva förtjensten af frågans lyckliga lösning, och den kan nu ske under den skönaste samdrägt mellan konung och folk och utan de samhällsvådliga skakningar, under hvilka andra nationer måst tillkämpa sig de rättigheter, som utgöra den enda säkra grundvalen för ett folks lycka. För den uppoffring de adliga ätternas hufvudmän göra genom afståendet från rättigheten, att, oberoende af medborgares förtroende, deltaga i de allmänna ärendenas behandling, skola de erhålla en rik ersättning ej blott i känslan af uppfylld pligt, utan äfven deruti, att genom val kallas till ledamöter af den nya riksförsamlingen. Der skall ett vidsträcktare fält öppnas för deras förmåga och beredas dem ett större inflytande på riksdagsärendenas afgörande, än de hittills haft inom en fjerdedel af representationen. Rikets andra stånd, högvördiga presteståndet, har måhända hittills visat sig hysa de största betänkligheter emot det hvilande förslaget. fSamtlige ledamöterna af detta stånd i senaste riksdagens konstitutionsutskott reserverade sig deremot, och vunno ett starkt medhåll för sina åsigter inom sjelfva ståndet, då förslaget der behandlades, ehuru äfven ganska många frisinnade röster höjdes för detsamma. Det måste antagas, att det framför allt är religionens och den högre lärdomens intressen, som förslagets motståndare ansett säkrare bevarade derigenom att de bevakas af en särskild afdelning af den lagstiftande makten. En sådan föreställning kan endast vara grundad på den förmodan, att de min, som efter det nya valsättet komme att utses till folkets representanter, skulle sakna en af de vigtigaste bland de egenskaper som erfordras för att motsvara ett så högt förtroende, nemligen känsla för religionen och för den högre själsodlingen, och derföre underlåta att nog kraftigt värna dessa heliga och höga intressen. Denna farhåga saknar dock allt stöd af erfarenheten. Dessa stora angelägenheter hafva i vårt land aldrig vunnit ett lifligare erkännande än nu, och det finnes icke anledning, att detta intresse skall afsvalna. Inom församlingen har en större värma och en djupare känsla för det andliga lifvet vaknat; skrifter af religiöst innehåll spridas och läsas mera än någonsin. Anslag, större än i någon föregående tid, hafva, oftast till följd af enskildas motioner, hvaribland fertalet inom borgareoch bondestånden, blifvit lemnade till såväl de högre som lägre läroverken ; folkskoleväsendet har, under de sesma XXX RR NR