lade den unga qvinnan, — men jag har ditt löfte att du om en timma går till sängs. — Ja, men jag lofvar icke att sofva; säkert kommer glädjen öfver att ha lyckats att hålla mig vaken, svarade mekanisten leende, — men lugna dig, en sådan sömnlöshet tröttar en icke utan medför tvärtom styrka. p.0.0:015 Försynens ombud. Intet buller hvarken af vagnar eiler steg störde den djupa tystnaden på Pas-de-la-Mulegatan. Endast i fjerran återljöd åskans dofya mullrande och då och då ljungade en blixt genom mörkret. Dessa blixtar förfärade den Jilla Blanche och försatte henne i en nervös skakning. Vaubarou kysste henne flora gånger för ali lugna henne, och derefter lade han henue sakta bredvid Martha. Då hon ändtligen somnat, drog han tyst för sängomhänget om modren och barnet och intog åter sin plats vid arbetsbordet. En half timma förflöt . . . den tryckande atmosferen angrep allt mer och mer den envise arbetaren, tröttheten började att förslappa hans hinder, de röda ögonlocken sänkte sig ofrivilligt öfver de heta ögonen och en oemot