lade den unga qvinnan, — men jag har ditt
löfte att du om en timma går till sängs.
— Ja, men jag lofvar icke att sofva; sä-
kert kommer glädjen öfver att ha lyckats att
hålla mig vaken, svarade mekanisten leende,
— men lugna dig, en sådan sömnlöshet tröt-
tar en icke utan medför tvärtom styrka.
p.0.0:015
Försynens ombud.
Intet buller hvarken af vagnar eiler steg
störde den djupa tystnaden på Pas-de-la-Mule-
gatan. Endast i fjerran återljöd åskans dofya
mullrande och då och då ljungade en blixt
genom mörkret.
Dessa blixtar förfärade den Jilla Blanche
och försatte henne i en nervös skakning. Vau-
barou kysste henne flora gånger för ali lugna
henne, och derefter lade han henue sakta
bredvid Martha. Då hon ändtligen somnat,
drog han tyst för sängomhänget om modren
och barnet och intog åter sin plats vid arbets-
bordet.
En half timma förflöt . . . den tryckande
atmosferen angrep allt mer och mer den en-
vise arbetaren, tröttheten började att förslappa
hans hinder, de röda ögonlocken sänkte sig
ofrivilligt öfver de heta ögonen och en oemot-