Om kreaturssjukdomar och gvacksalveri-industri.) Fibeln kalla qvacksalvare en hos hästen förekommande art af halsfluss som åtföljes af ömhet och svullnad i öronkörtlarne (örmandlarne), som äro belägne på halsens sidodelar vid dessas förening med hufvudet. TI vanliga fall försvinner denna svullnad efter några dagar af sig sjelf eller att genom ombinda halsen med ett ludet fårskinn, men qvacksalvare påstå sig kunna kurera sjukdomen dermed att de knipa bort fibeln? medelst svullnadens våldsamma nypning med en smedeller hoftång. Stundom medför denna art af djurplågeri ingen synnerlig skada, utan åkomman följer sinvanliga gång och försvinner efter någon tid; men någon gång händer att den skadade körteln hättigt inflamerar genom det på densamma utöfvade våldet, samt öfvergår i kallbrand som slutar med djurets lif. Det heter i så fall att det onda varit till döden lagdt och djuregaren har vanligen ingen aning om att döden varit en naturlig följd af den verkställda fibelknipningen. Sömstick. Det är en mycket vanlig före ställning att då en häst vid skoningen blifvit gömstucken bör i det skadade stället hvarur blod eller var, efter sömmets uttagning, utflyter, drypas vitriololja, skedvatten eller terpentinolja, samt såret derefter fylles med beck eller talg. Denna behandling af sömstick, huru inrotad till heder af gammal häfd den än må vara, är emellertid ingenting annat än ett förderfligt djurplågeri som gör djuret mycken smärta på samma gång som det mycket förvärrar den i sig sjelf stundom obetydliga åkomman, hvilken naturen sjelf läker mycket fortare utan än med skedvatten, om blott det skadande sömmet utdrages och foten några dagar hålles våt med kallt vatten. ) Af föreståndaren för veterinärinrättningen i Skara lektor N. E. Forssell, offentliggjordt i Skaraborgs läns Hnshållningssällskaps Handlingar.