Tvåhundratugen franes! Hvilken fångst!
Mördaren kunde kappt beherrska sin vilda
glädje och återhålla utbrotten af sin förtjus-
ning.
Fickorna i hans kläder voro talrika och
djupa. Alla sedelbundtarne försvunno i dessa
gapande håligheter, hvilka dessutom mottogo
några rullar med nopoleondorer och nipper,
bland dessa äfven den af hr de Viriville för
hans testaments-exekutor bestämda diamanten,
hvilken låg förvarad i ett litet rödt maro-
kinsetui.
Sedan Rodille på detta vig fullbordat sitt
skändliga dåd gick han tillbaka in i säng-
kammaren och endast några steg från det
ännu varma liket, hvars öppna ögon voro vän-
da emot honom och tycktes betrakta honom,
började han med den största kallblodighet att
tvätta blodet från sina händer och sitt an-
sigte.
Då hvarje blodfläck utplånats från hans
panna och kinder påsatte han det lösskägg
han medtagit, och sedan han på detta vis
gjort sig helt och hållet oigenkänlig, lemnade
han hotellet, lofvande sig sjelf att aldrig me-
ra beträda dess tröskel och begaf sig till den
lilla på gården belägna stallbyggnaden, hvil-
ken som vi veta låg nästan alldeles under
Jean Vaubarons balkong.
(Forts.)