kudden kassakistnyckeln och inträdde i de
bredvid liggande kabinettet, der han snart upp
täckte en af dessa ofantliga jernkassakistor
hvilka, både genom deras tyngd och deras ba
stanta lås voro säkra för hvarje inbrott och
för hvarje försök att få dem rubbade frår
det ställe, der de stodo.
Ehuru kallt och lugnt det vilddjur är
var som begått de två gräsliga mord vi nys
skildrat, greps det likväl af en visg rörelse
vid åsynen af kassakistan ; det var med dar
rande hand bofven stack nyckeln i låset och
slog upp locket.
Vid anblicken af de ofantliga summor
hvilka nu blottades för hans häpna blickar
började han förtjust att skratta på det dystra
och tysta sätt som vi förut beskrifvit.
Kassakistan var i ordets hela bemärkel-
se fylld med i påsar förvarade guld- och silf-
vermynt samt silfverpjeser; denna rika del af
bytet vågade banditen likväl icke tänka på
att tillegna sig, som den både skulle vara för
besvärlig och för tung att taga med sig.
Hvad som deremot uppfyllde honom med
en till yrsel gränsande glädje, var åsynen af
ungefär tjugo tjocka bundtar med bankonoter,
liggande i ett af de öfversta lådfacken.
Banditen öppnade genasten af dessa bund-
tar och räknade sedlarne. De voro tio, hvar
och en på tusen francs.
Det var således omkring 200,000 francs
han hade framför sig.