Men dennes svårt värkande kropp egde ännu en återstod af spänstighet och lifskraft hvarpå banditen icke räknat. Herr de Viriville lyckades undvika hug gel; vridande sig som en mask fattade ha; tag om Rodilles arm och sönderslet hans hän der med sina naglar och sina tänder i hopj att kunna afväpna honom. Striden var förfärlig men kort; dess ut gång kunde naturligtvis icke vara tvifvelak tig. Banditens herkuliska styrka och vild: beslutsamhet afgjorde frågan på förhand. Ett qväfdt skri hördes; derpå följde et hemskt qviaande. Baronens kropp pedföl tungt på marken. Grafstickeln hade ända til skaftet inträngt i gubbens bröst. Rodille hade nog sinnesnärvaro att ej rycka mordvapnet ur såret; han drog sig raskt tillbaka; men det oaktadt frustade en stråle varmt blod öfver hans händer och stänkte honom i ansigtet. Den andra delen af det gräsliga verket var fulländadt. Rodille måste nu tänka på der vinst det kunde inbringa honom och raskt skrida till den fasaväckande dramens epilog. Han öfvertygade sig först om att herr de Viriville var träffad i hjertat, att han var verkligt död, att ingen mensklig makt ens för ett ögonblick skulle förmå återkalla honom till lifvet, derefter framtog han under hufvud