sitt gamla lager och sålde det i minut till så
höga priser, att inkomsten icke allenast be-
täckte tjugoåtta års ränta på inköpspriset, utan
äfven gaf en betydlig vinst.
l barn föddes å Adelphi-teatern i
London under pågående representation Annan-
dag Jul.
Wvarföre frågade de ej? Helt
nyligen märkte två gensdarmer, som patrulle-
rade i grannskapet af Amiens i Frankrike, en
person, som bar en bössa och tydligen sökte
undvika att möta dem. Gensdarmerna lagade
sig genast till att förfölja honom så fort de
kunde. Denna jagt räckte omkring en fjerde-
dels timma. De trodde sig slutligen få fatt
på jägaren, som sprang allt långsammare och
tycktes uppgifvas af trötthet, då denne, helt
hastigt och lustigt stadnade vid ett träd och
klättrade upp der lika snabbt som en apa.
Stig ner, min herre! ropade en af gens-
darmerna. Han svarade ej. De båda lagens
väktare svuro på att de ej skulle lemna plat-
sen förrän han klättrat ned igen. Jägaren
tycktes ej hafva någon synnerlig brådska att
trampa jorden på nytt utan framtog litet kall-!
mat ur sin jagtväska och började spisa en
tarflig frukost. De båda gensdarmerna, som
blefvo alldeles förbluffade häröfver, började
att förlora tålamodet, men tanken på att öf-:
vergifva ett så präktigt kap återgaf dem deras
mod och tjensteifver. En af dem beslöt sig
nu för att språka litet närmare med fyktin-
gen och hjelptes nu upp i trädet af sin kam-
rat, utan att fyktingen tycktes hafva lust att
göra det ringaste motstånd.
— I lagens namn, gif hit ert jagtkort.
Under det att gensdarmen med dof röst
yttrade dessa högtidliga ord, fattade han den
olycklige jägarn i kragen. Denne framtog
genast sitt jagtkort och visade det för gens-
darmen.
— Hm, det är ju alldeles riktigt, utro-
pade den ursinnige soldaten.
— Det vet jag nog, svarade den andre
lugnt.
— Men, hvarföre sprang ni då för oss?
— Har jag någonsin bedt er springa efter
mig?
— Hvarföre klättrade ni upp i trädet
här?
— Har jag någonsin bedt er klättra upp
dit efter? Jag äter frukost här i trädet hvar
enda dag, det är så vacker nutsigt härifrån.
Ser ni den der vackra ...
— Men det der hade ni väl kunnat säga
oss förut.
— Ni har ju aldrig frågat mig derom.
I Prewssemn uppstod nyligen under
en landtvärns-manöver, följande samtal:
Öfversten: Hvem är du, min gosse?
Soldaten: Kretsjustitierådet von Noski.
Öfversten: Och hvem är han, min vän?
Soldaten: Öfverrättsassessor von Breid-
WitZze
Öfversten: Och hvem är sä då?
Soldaten: Kusk hos herr von Breidwitz.
Samlat i ev jermviägskupe emel-
lan man och hustru.
Herrn: — Sitter du beqvämt nu, min
gumma? — Frun: Ganska bra, min gubbe.
— Herrn: Känner du intet drag? — Frun:
Alldeles intet. — Herrn: Har du tillräcklig
plats för fötterna? — Frun: Jag sitter allde-
les förträffligt, min gubbe. — Herrn: Nå, då
skola vi byta plats med hvarandra.
—