önskningar till mötes, men ett oöfvervinnerligt
hinder uppreser sig deremot,
— Hvad då för hinder?
— Kuvertet hvari testamentet ligger är
försegladt med en ring som baronen alltid bär
på sitt finger ... Du kan hvarken bryta
signetet eller söndåerslita kuvertet utan att
det skulle synas och du inser, min Rodille,
att det vore tillräckligt för att störta mig hos
baronen och i ett nu krossa alla våra sköna
framtidsplaner!
— Är det den enda sak, som oroar dig,
min tillbedda Ursule?
— Jag finner den tillräckligt stor?
— Misstag, min sköna! misstag . . . Jag
har en viss erfarenhet i sådana der sa-
ker . .. ett kuvert försegladt med lack bil-
dar intet hinder . . . Jag åtager mig att åter-.
lemna testamentet så oförändradt, att inte ens
den skickligaste polisman, efter noggrann
granskning, skall kunna säga om det varit
brutet.
— Är du verkligen säker på att kunna.
det, min Rodille?
— Förtusan, tror du mig väl i stånd,
min tillbedda engel, att genom mitt förvål-
lande vilja sätta dig i någon förlägenbet?
— Ack, jag skulle aldrig förlåta mig sjelf
om jag tviflade på dig, Rodille . .. Det är
dessutom hustruns pligt att lyda sin man och
jag är snart din hustru . .. Jag ger der-