önskningar till mötes, men ett oöfvervinnerligt hinder uppreser sig deremot, — Hvad då för hinder? — Kuvertet hvari testamentet ligger är försegladt med en ring som baronen alltid bär på sitt finger ... Du kan hvarken bryta signetet eller söndåerslita kuvertet utan att det skulle synas och du inser, min Rodille, att det vore tillräckligt för att störta mig hos baronen och i ett nu krossa alla våra sköna framtidsplaner! — Är det den enda sak, som oroar dig, min tillbedda Ursule? — Jag finner den tillräckligt stor? — Misstag, min sköna! misstag . . . Jag har en viss erfarenhet i sådana der saker . .. ett kuvert försegladt med lack bildar intet hinder . . . Jag åtager mig att åter-. lemna testamentet så oförändradt, att inte ens den skickligaste polisman, efter noggrann granskning, skall kunna säga om det varit brutet. — Är du verkligen säker på att kunna. det, min Rodille? — Förtusan, tror du mig väl i stånd, min tillbedda engel, att genom mitt förvållande vilja sätta dig i någon förlägenbet? — Ack, jag skulle aldrig förlåta mig sjelf om jag tviflade på dig, Rodille . .. Det är dessutom hustruns pligt att lyda sin man och jag är snart din hustru . .. Jag ger der