År 1843 lemnade Proudhon sin födelse-
stad, som han åter bebott under ett år, och
öfvergat för alltid boktryckeriet. Han öfver-
tog då direktionen af ett bolag för transport
på Saone och Rhönce och slog sig ned i Lyon,
der han stannade till 1847, då han lemnade
direktörsplatsen. Under dessa år skref han
och publicerade De la creation de VPordre dans
Phumanite och sin famösa Systeme des contra-
dictions economiques, 1 hvilken sednare han
bröt löst mot alla, som sysselsatte sig med
statsekonomiska frågor, lika skoningslöst an-
gripande socialister och kommunister, som de
verkliga statsekonomerna. Detta är kanske
Poudhons förnämsta arbete, der han visar sig
just i sjelfva hetsigheten af sin kritik, der
han slår med häpnad, bländar, sprakar och
fräser för att sedermera göra så mycket svar-
tare natt omkring sig. Boken i tvenne delar
utkom 1846.
Februari-revolutionen öfverraskade Proud-
hon, liksom så många andra, midtunder deras
privata funderingar. Han kom suart till Pa-
ris, ty han insåg alltförväl att här kunde blif-
va något för honom att syssla. Under en hel
månad iakttog han här den absolutaste tyst-
nad, och det var mycket då för tiden, när det
ofta gällde ögonblicket, om man ej ville ut-
sätta sig för att försumma fatalierna. Men så
ansåg han tiden vara inne, och den 1 April
framträdde han plötsligt med en ny tidning,
le Representant du Peuple, hvars djupa och i ett
sällsynt kraftigt språk skrifna artiklar genast.
ädrogo sig hela allmänhetens uppmärksamhet.
Proudhon blef i hast populär. Vid ett komplette-
ringsval i början af Juni utsågo parisarne ho-
nom till sin representant i nationalförsamlin-
gen. Han erhöll 77,000 röster.
Inom den konstituerande församlingen vi-
sade Proudhon det sublimaste — och löjli-
gaste förakt för alla parlamentariska former,
och han uppträdde sällan för annat än att
med skarpt hän visa huru barnsliga och tom-
ma på ideer alla de andra representanterna
voro.
Proudhon fann snart att hans plats inga-
lunda var i representantförsamlingen och han
lemnade tribunen för att återtaga pennan.
Hans första tidning existerade icke mera, men
i November 1848 grundade han en ny, le
Peuple, som året derpå efterföljdes af le Voiz
du Peuple och ytterligare afle Peuple de 1850,
alla tre successivt indragna af regeringen.
I början af 1849 framställde Proudhon
sitt förslag om en folkbank, hvilket rönte det
häftigaste motstånd af nästan hela pressen,
men hvarom det är svärt att uttala sig, enär
förslaget aldrig kom till fullt utförande.
Proudhon dömdes för pressförseelser, våren
1849, till tre års fängelse, men flydde till
Geneve, der han uppehöll sig hos den seder-
mera och sist år 1864 så famöse Fazy. Folk-
bankens redau öppnade kontor stängdes. Men!
kort derefter infann Proudhon sig frivilligt
i Paris och blef insatt i fängelset Sainte-Pe-
lagie. Det var der han, om vi ej minnas allt-
för orätt, gifte sig 1850.
I Juni 1852 sattes han i frihet och han
fortsatte från privatlifvets lugn åter sin gamla
författareverksamhet. Så skref han Manuel
des Operations de la Bourse, år 1856, som ej
är annat än den häftigaste satir mot spekula-
tionen på börsen. Ett par år sednare publi-
cerade han ett digert arbete, en bok 1 trenne
delar: De la Factice dans la Revolution et dans
PEglises Boken blef tagen i beslag, och
Proudhon dömdes till 4000 fr. böter samt tre
års fängelse, men han flydde undan till Bel-
gien. I detta gästfria land fortsatte han att
skrifva och gaf ibland annat ut La Guerre
et la Paix, ett mera vidlyftigt än intressant
verk samt Thgorte de VImpot, ett arbete som
vi måste bekänna oss icke hafva läst, men
som vunnit priset af rådet i kantonen Waadt.
I slutet af 1860 blef straffet mot Proudhon
efterskänkt, och franska legationen i Brissel
underrättade honom officielt, att han kunde
återvända till Frankrike. Proudhon begagnade
sig icke så snart af tillåtelsen och hade kan-
ske aldrig återkommit hit, om ej en katastof
tvungit honom dertill. Han blef nemligen år