varit föremål; sådana obehag hade man af att
lefva bland galningar o. 8 v. Nu företogs en
voggrann undersökning af hans person och
cell, men ingen knif kom i dagen. Ryktet
bibehöll sig likväl och läkaren gick ånyo till
patienten och förklarade sig visserligen sjelf
vara öfvertygad om, att han icke hade någon
knif, men då alla andra sade det, måste han
finna sig uti att inflytta uti en af tvångscel-
lerna, och det utan tobak? tills han fick rätt
på den mycket omtalade knifven. Patienten
protesterade naturligtvis och fann mycket hårdt
att blifva ansvarig för dårars prat. Hur skulle
han kunna få rätt på kvoifven, då han var in-
spärrad; ja om doktorn ville säga honom
hvar det funnes knifvar, så skulle han med
nöje hemta honom ett dussin, men under
dessa omständigheter var det honom omöjligt.
Så förflöt en vecka, då patienten en dag
skickade bud på läkaren och berättade, att
om han ville komma alldeles ensam, så ville
han visa något — väl ingen knif, men likväl
något mycket intressant. Så frestande inbjud-
vingen än var, afslog doktorn den och förkla-
rade sig blott kunna begagna sig deraf i säll-
skap med 2 betjenter, och sålunda afbrötos
underhandlingarne åter för några dagar. Slut-
ligen gaf patienten efter och gick med dok-
torn och två uppsyningsmän till sin egen cell.
Under sängen tog han då en qvist, som pas-
sade så noga som en propp i hålet, ur en af
golfbräderna, hemtade ur en springa en bom-
ullstråd som var fästad vid en krokig knapp-
nål och började med denna apparat att fiska
genom hålet under golfvet. Slutligen drog
han fram en hop ullgarn och visade detta
för doktorn såsom det enda han gömt, och
satte sig derpå tvärt bort i ett hörn. Doktorn
var emellertid ännu icke nöjd, men då han
märkte att ändan af ullgarnot ännu hängde
ned i hålet, drog han ut den, och nu kom
slutligen hemligheten i dagen, -- en spetsig,
skarpslipad knif, som var fästad vid ullgarns-
ändan.
HMonnstverk. Fru Rossini har af teck-
uaren Gustave Dore till nyårsgåfva erhållit
en praktfull solfjäder, målad af den berömde
artistens exen hand. Miniatyrmålningen, den
mest originela man kan tänka sig, föreställer
ett notblad med sången: Mathilde, idole de
mon amel! men istället för noter bar Dor
målat kupidoner, hvilkas hufyuden träffa in
på de linier och mellanrum der noternas huf-
vud annars skulle haft sin plats. Notlinierna
bildas af flöjter och violstråkar, och för att
kunna utmärka sammanbundna noter har ar-
tisten hittat på den utvägen att placera kupi-
donerna tillsammans i de täckaste små båtar.
Mästerligt har Dor lyckats att gifva olika
uttryck af själfullhet och behag åt alla dessa
hufvuden, som hvar för sig kunna göra an-
språk på beundran.
AÄklenskapstevis. En Irländare blef
n gång uppmanad att med intyg styrka det
han var gift. Irländaren tog af sin hatt och
visade ett sår i hufvudet, sägande: Se här
nitt äktenskapsbevis, min kära Saras egen
handteckning.
tenferns. Fred alstrar rikedom, af ri-
cedom kommer högmod, högmod väcker gräl
och gräl åstadkommer krig; krig bringar för-
;delse, af förödelse följer fattigdom, fattigdom
öder tålmodighet och tålmodighet leder till
red.
ER nsärgöngen fråga. En ung
werre, som var ute på promenad med ett frun-
immer under hvardera armen, kom händelse-