varit föremål; sådana obehag hade man af att lefva bland galningar o. 8 v. Nu företogs en voggrann undersökning af hans person och cell, men ingen knif kom i dagen. Ryktet bibehöll sig likväl och läkaren gick ånyo till patienten och förklarade sig visserligen sjelf vara öfvertygad om, att han icke hade någon knif, men då alla andra sade det, måste han finna sig uti att inflytta uti en af tvångscellerna, och det utan tobak? tills han fick rätt på den mycket omtalade knifven. Patienten protesterade naturligtvis och fann mycket hårdt att blifva ansvarig för dårars prat. Hur skulle han kunna få rätt på kvoifven, då han var inspärrad; ja om doktorn ville säga honom hvar det funnes knifvar, så skulle han med nöje hemta honom ett dussin, men under dessa omständigheter var det honom omöjligt. Så förflöt en vecka, då patienten en dag skickade bud på läkaren och berättade, att om han ville komma alldeles ensam, så ville han visa något — väl ingen knif, men likväl något mycket intressant. Så frestande inbjudvingen än var, afslog doktorn den och förklarade sig blott kunna begagna sig deraf i sällskap med 2 betjenter, och sålunda afbrötos underhandlingarne åter för några dagar. Slutligen gaf patienten efter och gick med doktorn och två uppsyningsmän till sin egen cell. Under sängen tog han då en qvist, som passade så noga som en propp i hålet, ur en af golfbräderna, hemtade ur en springa en bomullstråd som var fästad vid en krokig knappnål och började med denna apparat att fiska genom hålet under golfvet. Slutligen drog han fram en hop ullgarn och visade detta för doktorn såsom det enda han gömt, och satte sig derpå tvärt bort i ett hörn. Doktorn var emellertid ännu icke nöjd, men då han märkte att ändan af ullgarnot ännu hängde ned i hålet, drog han ut den, och nu kom slutligen hemligheten i dagen, -en spetsig, skarpslipad knif, som var fästad vid ullgarnsändan. HMonnstverk. Fru Rossini har af teckuaren Gustave Dore till nyårsgåfva erhållit en praktfull solfjäder, målad af den berömde artistens exen hand. Miniatyrmålningen, den mest originela man kan tänka sig, föreställer ett notblad med sången: Mathilde, idole de mon amel! men istället för noter bar Dor målat kupidoner, hvilkas hufyuden träffa in på de linier och mellanrum der noternas hufvud annars skulle haft sin plats. Notlinierna bildas af flöjter och violstråkar, och för att kunna utmärka sammanbundna noter har artisten hittat på den utvägen att placera kupidonerna tillsammans i de täckaste små båtar. Mästerligt har Dor lyckats att gifva olika uttryck af själfullhet och behag åt alla dessa hufvuden, som hvar för sig kunna göra anspråk på beundran. AÄklenskapstevis. En Irländare blef n gång uppmanad att med intyg styrka det han var gift. Irländaren tog af sin hatt och visade ett sår i hufvudet, sägande: Se här nitt äktenskapsbevis, min kära Saras egen handteckning. tenferns. Fred alstrar rikedom, af ricedom kommer högmod, högmod väcker gräl och gräl åstadkommer krig; krig bringar för;delse, af förödelse följer fattigdom, fattigdom öder tålmodighet och tålmodighet leder till red. ER nsärgöngen fråga. En ung werre, som var ute på promenad med ett frunimmer under hvardera armen, kom händelse