Korrespondens till Dagens Nyheter.
Hög-mannen i Skåne. För några dagar
sedan omnämndes 1i Dagens Nyheter att en
person i trakten af Landskrona lefvande gått
i hög. Jag är händelsevis i tillfälle att suppleera
denna historia. På resa från sistnämnde stad
till Lund märkte jag rök upgstiga ur en af
de 8. k. Oxhögarna, en qvarts mil från Lands-
krona. Dessa högar äro ättehögar af nyare
datum, möjligen från Karl XI:s krig. Vid
gräfningar 1 mindre skala har man i dem funnit
rostade vapen och ben. Det omnämnda för-
hållandet, att jag såg rök ur högen, föranlät
mig att gå ur vagnen och se efter orsaken.
Till min öfverraskning fann jag, att en person
der slagit ner sina bopålar och inrättat sig
med en viss komfort. Genom en mindre dörr
kom man in uti ett rum, hållande 4 alnar i
qvadrat. I ena hörnet en jernkakelugn, hvari
brann en liflig brasa, en säng, ett bord, två
tre stolar, en kommod, pipor och tobak — hvad
vill man mer? Värden på stället var ingen
vanlig troglodyt, som man väl kan förstå. Det
var en medelålders man med ett vackert och
lifligt ansigte, en viss filosofisk öfverlägsenhet
i blicken, som långtifrån var frånstötande.
Hans historia är i korthet följande: Han
hade i sin ungdom älskat denna verldens
nöjen, stor dansör, mycket favriserad hos
damerna, stark och vig, hade han i klättring
och kapplöpning vid Helsingborg vunnit bland
annat en röd mössa med guldgaloner, hvil-
ken han förvarar som ett minne af sina tri-
umfer. Omsider skulle han blifva en rangerad
man och gifte sig med en välmående enka.
Under denna tid var det, som han åtog sig
beställningar i sitt yrke — gratis. Han är
nemligen målare, visserligen icke artist, men
icke heller plankstrykare. Sedan han annon-
serat om sina beställningar gratis fick han
en massa kunder och han målade af alla kraf-
ter. Folk förundrade sig öfver en sådan fyr
och lät honom måla, och han bjöds af bön-
derna väldeliga på toddar m. m. Men vid
årets slut kom han med sina räkningar, och
då frågade man hvad detta skulle betyda?
Jo, jag har åtagit mig beställningarne gratis,
men arbetet — das ist was andres. Då
man kommit under fund med denna fina
distinktion, upphörde äfven beställningarne
och mannen satte snart öfyvyerstyr enkans skärf,
och derefter gick han i högen. Han arbetar
som förut och lefver, såvidt man vet, ordent-
ligt, men förklarade sig mätt på grundmurade
hus och björnar och derföre föredrar han
sin hög.
Detta är dessutom icke det enda exemplet
Skåne på jordmenniskor. Vid Helsingborg