dessa penningar gifva er, hr doktor? . . . Tala
. tala!
— Åh, hvad jag fordrar af er är en sak,
mycket lätt att uppfylla: jag vill nemligen at
er ha en laga handling, en i behörig form
uppsatt förbindelse, hvari ni åt mig, likaledes
för en tidrymd af tio år, afstår alla edra fa-
derliga rättigheter öfver detta barn ni har
med er.
Vaubaron förstod ännu ingenting.
— Alla mina faderliga rättigheter! upp-
repade han.
— Ja.
— Hvarföre?
— Jag önskar taga er dotter med mig;
jag vill under tio år vara som en far för hen-
ae och sedan återlemna henne till er rik och
lycklig.
— Och hvad vill ni göra med min stac-
kars lilla Blanche? frågade mekanisten be-
stört.
— Jag vill begagna mig af henne till
vetenskapens ära och mensklighetens lycka.
Jag vill begagna mig af den underbara siare-
förmåga, hvarmed hon är begåfvad . . . Jag
vill gifva henne platsen efter m:ll Pamdla, min
vanliga somnambul, hvars vacklande helsa for-
uirar skonsamhet.
Ett uttryck af vämjelse och fasa målade
sig på Vaubarons ansigte; han tryckte Blanche
ännu hårdare intill sig och svarade:
— Skulle jag öfvergifva mitt barn? . KM.