ständigheter tillstöta. En rvöfvarhistoria. En ung man, målare till yrket, anlände nyligen på jernbanan till Königsberg. Han imnade just begifva sig från bangården upp i staden, då en dam som satt i en droska, bjöd honom plats deruti. Anbudet antogs och vagnen satte sig i rörelse, men målaren kunde: ej länge fortsätta samtalet med sin älskvärda granne, emedan han — troligen genom användning af kloroform — svart föll i djup sömn. Hur länge denna räckt, kan han icke uppgifva, men väl att han slutligen väcktes af kusken, som grundligt ruskade honom och frågade om han ej ämnade stiga ur. Då målaren hann morna sig, förskräcktes han ej litet att se sig beröfvad sitt ur, sin portmonnä med omkring 500 riksdaler, äfvensom sin nattsäck, hvilken bland annat innehöll hans kläder och legitimationspapper. Droskan stod på gatan utanför ett stort hus, dit fruntimret enligt kviskens appgift gått iu. Hastigt skyndade Ban efter den trolösa, men en, herre och ett fruntimmer, som mötte honoji i trappan, lit honom förstå att ban gick vilse, och möjligen i huset bredvid kunde. finna den han sökte. Ett försök att komm i in der misslyckades; han bultade länge, men imgen öppnade. Så stod den olycklige målaren ersam och öfvergifven, beröfvad sin egendom, 1 en obckant stad, och ingen tröstad onom om ej nattviktaren, som rådde fal att nästa norgon fremställa sitt missöde .höOs polisen. Denra berättelse hvilar på sonningscolig grund så tillvida att målare