ständigheter tillstöta.
En rvöfvarhistoria. En ung man,
målare till yrket, anlände nyligen på jernba-
nan till Königsberg. Han imnade just be-
gifva sig från bangården upp i staden, då en
dam som satt i en droska, bjöd honom plats
deruti. Anbudet antogs och vagnen satte sig
i rörelse, men målaren kunde: ej länge fort-
sätta samtalet med sin älskvärda granne, eme-
dan han — troligen genom användning af
kloroform — svart föll i djup sömn. Hur
länge denna räckt, kan han icke uppgifva,
men väl att han slutligen väcktes af kusken,
som grundligt ruskade honom och frågade om
han ej ämnade stiga ur. Då målaren hann
morna sig, förskräcktes han ej litet att se sig
beröfvad sitt ur, sin portmonnä med omkring
500 riksdaler, äfvensom sin nattsäck, hvilken
bland annat innehöll hans kläder och legiti-
mationspapper. Droskan stod på gatan utan-
för ett stort hus, dit fruntimret enligt kviskens
appgift gått iu. Hastigt skyndade Ban efter
den trolösa, men en, herre och ett fruntimmer,
som mötte honoji i trappan, lit honom förstå
att ban gick vilse, och möjligen i huset bred-
vid kunde. finna den han sökte. Ett försök
att komm i in der misslyckades; han bultade
länge, men imgen öppnade. Så stod den olyck-
lige målaren ersam och öfvergifven, beröfvad
sin egendom, 1 en obckant stad, och ingen
tröstad onom om ej nattviktaren, som råd-
de fal att nästa norgon fremställa sitt
missöde .höOs polisen. Denra berättelse hvilar
på sonningscolig grund så tillvida att målare