vilken stod den berömde statsekonomen prosten grefve F. B. v. Schwerin. Efterhand och synnerhet vid 1823 års riksdag började Anckarsvärd betraktas såsom den politiske chefen för denna opposition. ÅA ena sidan förvärfvade han sig en icke ringa popularitet genom att angripa allenastyrandet och gunstlingssystemet, oenom att yrka på verklig ministeransvarighet, sträng sparsamhet i statshushållningen samt reform 1 representationen, isynnerhet då han gjorde detta med en på den tiden ovanlig frimodighet och med en vältalighet, som, om också stundom något ytlig, sväfvande och ologisk, dock var hänförande genom värma och elegans. Å andra sidan möttes hans angrepp med den tillvitelsen, att de i sjelfva verket endast voro personliga och härledde sig från hämdlystnad och retade passioner. Till följd af det sätt, hvarpå Anckarsvärd uppträdde till försvar för rustoch rotehållare emot de militära embetsmännen, ådrog han sig en utmaning från officerare vid Nerikes regemente samt en högmålsprocess 1823. I början af 1828 års riksdag uppträdde Anckarsvärd med ett vidlyftigt anförande om försvarsverket, som är märkligt derföre, att det innehåller åtskilliga af de ideer om folkbeväpning som på sednaste tiden börjat vinna allmännare nsteg och praktisk tillämpning. Men under loppet af denna riksdeg ble Anckarsvärd så upprörd och förbittrad öfvei riddarhusets beslut i mötes-passevolans-frågan att han i ett ytterst häftigt föredrag förkla. rade att han ej mera ansåg sig böra deltaga i riksdagsförhandlingarne samt återlemnade sir polett. Vid tvenne andra tillfällen har Anckar svärd gjort en dylik abdikation från det poli tiska lifvet. Sedan han år 1830 tillsamman; med Richert utgifvit ett Förslag till national representationens ombildning och 1833 sin Politiska trosbekännelse till besvarande af de angrepp, som mot honom blifvit gjorda, för. klarade han offentligen, att han godvillig! afträdde från den offentliga verkningsbanan tilldess en förändring i våra representativsg former vore ernådd. Icke destomindre upp trädde han sedermera vid 1840 års riksdag der det, som bekant, lyckades oppositionens goda kombinationer vid bänkmansvalen at beherrska utskottstillsättningen och göra Anc karsvärd till ordförande i konstitutionsutskottet Då det kungliga representationsförslaget föl vid 1850—51 års riksdag, förklarade Anckar svärd ånyo, att han för allo toge afsked frå: det politiska lifvet — der vi likvisst lång sednare finna honom verksam, bland anna och till sistone genom sin bekanta motion norska frågan. Till dessa rent biografiska meddelanden hemtade ur andra källor, skola vi en anna dag lägga en karakteristik öfver Anckarsvärd inflytande på Sverges politiska utveckling.