vilken stod den berömde statsekonomen pro-
sten grefve F. B. v. Schwerin. Efterhand och
synnerhet vid 1823 års riksdag började Anc-
karsvärd betraktas såsom den politiske chefen
för denna opposition. ÅA ena sidan förvärfvade
han sig en icke ringa popularitet genom att
angripa allenastyrandet och gunstlingssystemet,
oenom att yrka på verklig ministeransvarighet,
sträng sparsamhet i statshushållningen samt
reform 1 representationen, isynnerhet då han
gjorde detta med en på den tiden ovanlig fri-
modighet och med en vältalighet, som, om
också stundom något ytlig, sväfvande och olo-
gisk, dock var hänförande genom värma och
elegans. Å andra sidan möttes hans angrepp
med den tillvitelsen, att de i sjelfva verket
endast voro personliga och härledde sig från
hämdlystnad och retade passioner.
Till följd af det sätt, hvarpå Anckarsvärd
uppträdde till försvar för rust- och rotehållare
emot de militära embetsmännen, ådrog han
sig en utmaning från officerare vid Nerikes
regemente samt en högmålsprocess 1823. I
början af 1828 års riksdag uppträdde Anckar-
svärd med ett vidlyftigt anförande om försvars-
verket, som är märkligt derföre, att det inne-
håller åtskilliga af de ideer om folkbeväpning
som på sednaste tiden börjat vinna allmännare
nsteg och praktisk tillämpning.
Men under loppet af denna riksdeg ble
Anckarsvärd så upprörd och förbittrad öfvei
riddarhusets beslut i mötes-passevolans-frågan
att han i ett ytterst häftigt föredrag förkla.
rade att han ej mera ansåg sig böra deltaga
i riksdagsförhandlingarne samt återlemnade sir
polett.
Vid tvenne andra tillfällen har Anckar
svärd gjort en dylik abdikation från det poli
tiska lifvet. Sedan han år 1830 tillsamman;
med Richert utgifvit ett Förslag till national
representationens ombildning och 1833 sin Po-
litiska trosbekännelse till besvarande af de
angrepp, som mot honom blifvit gjorda, för.
klarade han offentligen, att han godvillig!
afträdde från den offentliga verkningsbanan
tilldess en förändring i våra representativsg
former vore ernådd. Icke destomindre upp
trädde han sedermera vid 1840 års riksdag
der det, som bekant, lyckades oppositionens
goda kombinationer vid bänkmansvalen at
beherrska utskottstillsättningen och göra Anc
karsvärd till ordförande i konstitutionsutskottet
Då det kungliga representationsförslaget föl
vid 1850—51 års riksdag, förklarade Anckar
svärd ånyo, att han för allo toge afsked frå:
det politiska lifvet — der vi likvisst lång
sednare finna honom verksam, bland anna
och till sistone genom sin bekanta motion
norska frågan.
Till dessa rent biografiska meddelanden
hemtade ur andra källor, skola vi en anna
dag lägga en karakteristik öfver Anckarsvärd
inflytande på Sverges politiska utveckling.