j
a HRM R V HB
de dermed beslägtade språken; men det är ej
att undra på, om i våra praktiska tider lära-
ren i ett sådant ämne ej kan samla omkring
Isig en talrik lyssnande skara — ämnet ligger
I för långt borta för vårt tidehvarfs riktning,
och kan ju i det praktiska lifvet ej blifva till
tjenst, utom för ett akademiskt lärarekall.
Alltnog, den som ville dricka ur denna vetan-
dets källa, för honom fylldes alltid bägaren
af den grånade läraren, som ej hann att ver-
ka mer än 7 år för den plats han sist erhöll.
Från det han offentligen började föreläsa och
allt intill nu, har Ulphilas varit den bok han
tolkat, och man må nu fråga: hvem skall
föra hans runor så med ära? Professionen
var nemligen af den natur, att den efcer pro-
fessor Uppströms död blir indragen. — Vid
högre elementarläroverket, der hans längsta
och kanske mödosammaste tid förflutit, lemnar
han efter sig ett aktadt minne, förvärfvadt
genom mångårigt studium af ynglingasinnet,
och dessutom hafva embetsbröderna att sakna
en vänfast broder, som med sina af ålder mog-
nade råd ofta ledt de yngres sinnen och be-
slut. Hvad makan och barnen sörja i honom
behöfver ej nämnas, och må de hvila vid den
försäkran att de ej sörja allena.
Vi ha haft några särdeles angenäma aft-
nar under nu flydda veckan, då docenten Ny-
blom med sin kända förmåga att föreläsa un-
derhållit oss några timmar. Om dessa före-
läsningar vill jag ej mycket orda, enär jag
då skulle komma att tala om allt annat, än
nytt. Ni ha ju sjelfva tagit er hatt på er
och marcherat af i god tid bort till Berns
salong och der mättat er själ med den flödan-
de vältalighet, som Shakespeare lägger i hans
mun. Lite synd tyckte jag dock vara, att det
första qvällen ej infunnit sig så mycket folk,
som det bort, men det tog sig afton för af-
ton, och numera är salen full och i dag blir
det väl ännu svårare att få sitta, ty alla vil-
ja höra Hamlet, Othello och Macbeth tolkas.
Vi karlar äro dömde att stå hela lifvet ige-
nom, ty hvart vi må gå, — på baler, supåer,
fester och föreläsningar skall man vara artig,
endast på teatern ha vi rätt att sitta, och när
vi bli gamla och passerade då kunna vi också
med en viss rättighet få slå oss ner kring ett
spelbord eller i ett soffhörn opåtaldt och språ-
ka med någon gammal tandlös tant, — ah!
förlåt mig, bästa tant, för uttrycket, men det
kom så hastigt, och dessutom är det ju ett
ordspråk, att ni inte har tand för tunga.
Vår stad har för tillfället såsom gäst f.
d. ecklesiastikministern, ministern i Köpen-
hamn grefve H. Hamilton, som i förliden vec-
ka anlände till staden med familj, för att som
det säges öfvervintra hos oss, och hr grefven
täcktes vara närvarande vid mamsecll Magnus,
konsert, till hvilken han personligen framför-
de sin tacksamhet för den njutningsrika af-
tonen.
Akademiska nyheter äro här nästan inga,
dock vill jag nämna det lilla jag vet. Ett
docentstipendium, som förut innehafts af do-
centen Rogberg, men som tagits från honom
i anledning af hans bortovaro från universi-
tetet såsom lärare på gymnasium i Stockholm
under 2 terminer, har i stället tillfallit docen-
ten i praktisk filosofi C. J. H. Engstrand, och
docenten Arnberg, som är direktör i Uplands
enskilda bank, har fått förlängning på sitt in-
nehafvande ännu ett år. Professor Glås, som
förut varit inspektor för Stjernecreutzska sti-
pendiet i medicinska fakulteten har afsagt sig
denna befattning och h. exe. kansleren har
dertill förordnat professor Hedenius. För de
juridiska rummen är prof. Lindblad inspektor.
— För öfrigt börjar det lida till den tiden
att på fakulteternas tabula nigra föreläsnin-
garne spikas, och till dem skola vi återkom-
ma en annan gång.
Af tidningarne kan man se att Distings
marknad snart är inne, ty herrar Leja och
B6gat från Stockholm börja redan annonsera
och den bedröfliga tiden, då stånden skola
fram och skräpa och afstänga allt utrymme,
är tyvärr icke långt borta. Det är visserli-
gen en munter tillställning om det kunde låta
bli att ösregna; men så länge jag minnes har
ingen marknad blifvit utan regn och oväder,
och dessutom börja dessa folkförlustelser, ty
snart äro de ej annat, numera helt och hållet
förlora sin karakter. I år kommer troligen
ingen att skära guld med täljknifvar, ty så
ondt om pengar, som nu för tillfället synes
vara, har man ej sett maken till, knappt under
senaste krisen. Här hagla också lagsöknin-
gar till höger och venster dagligen och stund-
ligen, och man går numera icke trankil för
att få en slik på halsen äfven för en 14 da-