UTTIKeS OINYHOLCR. Tyskland. Prins Fredrik Karl har nu återvändt från Wien till Berlin. Under sitt vistande i Wien blef han på det mest lysande sätt feterad. Han undvek synbart all beröring med egentliga diplomater och statsmän, och man anser att prinsen vid ett uppgifvet tillfälle med afsigt yttrat, att politiken var ett för honom fullkomligt främmande ämne. De underhandlingar, som fört prinsen till Wien synas alltså icke haft något att skaffa med schlesvig-holsteinska frågan, utan rört sig på ett för utrikesministrarne otillgängligt område, samt varit af öfvervägande militärisk natur. Angående frågau om hertigdömenas införlifvande med Preussen, heter det att Petersburgerkabinettet icke officielt yttrat sig deremot, men att det i Berlin tillrådt måtta och enträget afrådt att spänna bågen för högt. Englandä. Hr Bright höll den 18 d:s ett tal till sina valmän 1 Birmingham, och yttrade dervid bland annat, att Danmark under förlidet år var i stor förlägenhet, som han dock fruktade att det sjelf var skuld till. England kände ingen lust att blanda sig i en sak, som kunde leda till ett krig med tlera europeiska stater, och hvarje regering, som störtade England i krig till förmån för Danmarks integritet, förtjenade folkets förbannelser. Och likväl hade allmänhetens stämning icke varit fullt lugn. Regeringens organer och oppositionsbladen fordrade krig, de sednare troligen i den vänliga afsigten att kunna störta ministeren. Och om man erinrar sig att i spetsen för regeringen stodo två gubbar, så måste man inse att den fara som hotade landet (att komma i ett onyttigt krig) icke var inbillad. Huru den undgicks visste man knappt ännu. Några sade att drottningen varit emot det, andra att man haft att tacka isynnerhet hr Gladstone derför, och ännu andra att penningspekulationerna gjort att alla affärsmän ansågo ett krig såsom en oerhörd olycka. Regeringen hade visat sin vanliga svaghet och oppositionen sin vanliga dårskap; båda delarne blefvo mot parlamentssessionens slut rätt uppenbara, derigenom att man från ömse sidor afslöjade hvarandra på det löjligaste sätt. Hr Bright tänkte härvid på de omnämnde statsmännens (Palmerstons och Russells) fordna opposition, och huru de fordom bekänt läror om Englands skyldighet att vara en riddare för alla små nationer, hvilka lääor Bright ansåg alldeles förvända och skadliga. Enligt tal:s åsigt måste lorderna Palmerston och Russell inse, att de antingen bedragit sig sjelfya eller mycket bidragit att bedraga sina landsmän, men man borde hoppas att de af denna lexa inhemtat, att ej hvar och en som bekläder ett högt embete, är en stor statsman. Frankrike, Populära vetenskapliga föreläsningar bli allt mera allmänna. Till och med småstäder såsom Pau söka förskaffa sina innevånare denna njutning. Sålunda har kommunalrådet i nämnde stad bidragit med 750 rdr för detta ändamål. Medan regeringens anhängare låtsa som encyklikan hotade kejsardömets bestång, tidningen Öpimon Nationale fordrar Roms utrymmande och tidningen le Temps yrkar skiljsmessa mellan kyrka och stat, ger påfliga nuntien de mest lugnande försäkringar och påstår att man oriktigt tillägger nämnde dokument större betydelse, än det eger. Påfven har endast för att lugna sitt samvete gifvit luft åt sina tankar om regeringarne och denna verldens angelägenheter, men aldeles icke nekat regeringen rättigheten att förbjuda encyklikans uppläsande i Frankrike. Striden synes sålunda numera ha öfverskridit sin kulminationspunkt, och vara på väg att afstadna af sig sjelf. Spanien. Utrikesministern meddelade i senaten den 14 att en depesch ingått, enligt hvilken spanska fregatten Berenguela den 5 Dec. ankommit till Valpa raiso och efter tre timmars uppehåll gått vidare, då man vägrat VESTRE AS Pa SEN PRE FOSIE DE SN TD TOO NL ASAT CISA LTD IE LÄTTASTE TVR I perad af mekanistens intelligenta och vackra