UTTIKeS OINYHOLCR.
Tyskland. Prins Fredrik Karl har
nu återvändt från Wien till Berlin. Under
sitt vistande i Wien blef han på det mest ly-
sande sätt feterad. Han undvek synbart all
beröring med egentliga diplomater och stats-
män, och man anser att prinsen vid ett upp-
gifvet tillfälle med afsigt yttrat, att politiken
var ett för honom fullkomligt främmande äm-
ne. De underhandlingar, som fört prinsen
till Wien synas alltså icke haft något att
skaffa med schlesvig-holsteinska frågan, utan
rört sig på ett för utrikesministrarne otill-
gängligt område, samt varit af öfvervägande
militärisk natur.
Angående frågau om hertigdömenas in-
förlifvande med Preussen, heter det att Peters-
burgerkabinettet icke officielt yttrat sig der-
emot, men att det i Berlin tillrådt måtta och
enträget afrådt att spänna bågen för högt.
Englandä. Hr Bright höll den 18 d:s
ett tal till sina valmän 1 Birmingham, och yt-
trade dervid bland annat, att Danmark under
förlidet år var i stor förlägenhet, som han dock
fruktade att det sjelf var skuld till. England
kände ingen lust att blanda sig i en sak, som
kunde leda till ett krig med tlera europeiska
stater, och hvarje regering, som störtade Eng-
land i krig till förmån för Danmarks integri-
tet, förtjenade folkets förbannelser. Och likväl
hade allmänhetens stämning icke varit fullt
lugn. Regeringens organer och oppositions-
bladen fordrade krig, de sednare troligen i den
vänliga afsigten att kunna störta ministeren.
Och om man erinrar sig att i spetsen för re-
geringen stodo två gubbar, så måste man inse
att den fara som hotade landet (att komma i
ett onyttigt krig) icke var inbillad. Huru den
undgicks visste man knappt ännu. Några sade
att drottningen varit emot det, andra att man
haft att tacka isynnerhet hr Gladstone derför,
och ännu andra att penningspekulationerna gjort
att alla affärsmän ansågo ett krig såsom en
oerhörd olycka. Regeringen hade visat sin
vanliga svaghet och oppositionen sin vanliga
dårskap; båda delarne blefvo mot parlaments-
sessionens slut rätt uppenbara, derigenom att
man från ömse sidor afslöjade hvarandra på det
löjligaste sätt. Hr Bright tänkte härvid på de
omnämnde statsmännens (Palmerstons och Rus-
sells) fordna opposition, och huru de fordom
bekänt läror om Englands skyldighet att vara
en riddare för alla små nationer, hvilka lääor
Bright ansåg alldeles förvända och skadliga.
Enligt tal:s åsigt måste lorderna Palmerston
och Russell inse, att de antingen bedragit sig
sjelfya eller mycket bidragit att bedraga sina
landsmän, men man borde hoppas att de af
denna lexa inhemtat, att ej hvar och en som
bekläder ett högt embete, är en stor statsman.
Frankrike, Populära vetenskapliga
föreläsningar bli allt mera allmänna. Till och
med småstäder såsom Pau söka förskaffa sina
innevånare denna njutning. Sålunda har kom-
munalrådet i nämnde stad bidragit med 750
rdr för detta ändamål.
Medan regeringens anhängare låtsa som
encyklikan hotade kejsardömets bestång, tid-
ningen Öpimon Nationale fordrar Roms ut-
rymmande och tidningen le Temps yrkar skiljs-
messa mellan kyrka och stat, ger påfliga nun-
tien de mest lugnande försäkringar och påstår
att man oriktigt tillägger nämnde dokument
större betydelse, än det eger. Påfven har en-
dast för att lugna sitt samvete gifvit luft åt
sina tankar om regeringarne och denna verl-
dens angelägenheter, men aldeles icke nekat
regeringen rättigheten att förbjuda encyklikans
uppläsande i Frankrike. Striden synes sålun-
da numera ha öfverskridit sin kulminations-
punkt, och vara på väg att afstadna af sig
sjelf.
Spanien. Utrikesministern meddelade
i senaten den 14 att en depesch ingått, enligt
hvilken spanska fregatten Berenguela den 5
Dec. ankommit till Valpa raiso och efter tre
timmars uppehåll gått vidare, då man vägrat
VESTRE AS Pa SEN PRE FOSIE DE SN TD TOO NL ASAT CISA LTD IE LÄTTASTE TVR
I perad af mekanistens intelligenta och vackra