föreföll henne som om hon lemnat den verld
der hon förut lefvat) och plötsligt förflyttats
till drömmarnas förtrollade rike.
Småningom lade sig dock denna allt för
lifliga rörelse och hon återfick så pass mycket
lugn att hon kunde njuta af det magiska skå-
despel som utbredde sig framför hennes ögon.
Utom Vaubaron och hans dotter var det
ungefär tjugo personer som i detta ögonblick
besökte etablissementet. Midt ibland dessa ny-
fikne rörde sig med mycket allvar en man med
ett icke oangenämt yttre, klädd i svarta kläder
knäbyxör, hvit halsduk, silkesskor och skor
med spännen, alldeles som en kabinettsvakt-
mästare.
Denne man bär kring halsen en långt på
bröstet nedfallande silfyerkedja och i handen
höll han en liten elfenbenskäpp prydd med en
silfverknopp.
Han var sjelfva uppmärksamheten mot de
besökande; gal dem genast de upplysningar
de tycktes önska och betjenade sig af den lilla
käppen för att då så behöfdes utpeka före
målen.
Denna vigtiga och framförallt artigt
vägvisare var ingen mer och ingen mindre är
etablissementets egare och direktör.
Småningom aftog antalet af de besökande
och efter ungefär en qvarts timmas förlopj
voro Yaubaron och Blauche ensamma i ro
tundan.
Direktören närmade sig då dem och frap