föreföll henne som om hon lemnat den verld der hon förut lefvat) och plötsligt förflyttats till drömmarnas förtrollade rike. Småningom lade sig dock denna allt för lifliga rörelse och hon återfick så pass mycket lugn att hon kunde njuta af det magiska skådespel som utbredde sig framför hennes ögon. Utom Vaubaron och hans dotter var det ungefär tjugo personer som i detta ögonblick besökte etablissementet. Midt ibland dessa nyfikne rörde sig med mycket allvar en man med ett icke oangenämt yttre, klädd i svarta kläder knäbyxör, hvit halsduk, silkesskor och skor med spännen, alldeles som en kabinettsvaktmästare. Denne man bär kring halsen en långt på bröstet nedfallande silfyerkedja och i handen höll han en liten elfenbenskäpp prydd med en silfverknopp. Han var sjelfva uppmärksamheten mot de besökande; gal dem genast de upplysningar de tycktes önska och betjenade sig af den lilla käppen för att då så behöfdes utpeka före målen. Denna vigtiga och framförallt artigt vägvisare var ingen mer och ingen mindre är etablissementets egare och direktör. Småningom aftog antalet af de besökande och efter ungefär en qvarts timmas förlopj voro Yaubaron och Blauche ensamma i ro tundan. Direktören närmade sig då dem och frap