I djupt rörd öfver detta så enkla och så oskulds-
fulla svar.
Han up ply fte den lilla flickan och tryckte
henne flera gånger mot sitt hjerta, derunder
, betäckande henne med kyssar.
— Pappa lilla komma vi att gå långt?
frågade Blauche efter att ha besvarat de smek
ningar fadren slösat på henne. Få vi se de
vackra breda gatorna der det fins så mycket
folk, så mycket hästar och så mycket vagnar?
— Ja, vi skola se allt detta, min lilla
ficka, vi skola bege oss till boulevarden.
Blanche klappade för: just händerna.
-— Så roligt! så roligt! upprepade hon.
Nu får jag nuågontiug att minnas för en lång
tid, ty den här gatan är mycket ledsam, här
ser man aidrig någon menuiska.
Så fort Blanches toilett var fu bordad.
klädde sig Vaubaron sjelf; ; han var justi ord-
ning da AMortbha uppvusnede ur Aden fun a
sömn, hvari hon på den sednare tiden bru-
kade försjunka.
— Min högt iskade Martha, sade han
ull heone och kysste henue ömt. Jag måste
i ansecnde till några offirer gå ut och soi mn I
Jag tror att det skulle gör: Blanche godt at.
updas litet frisk luft tar jar henne med ri,
. Önskar du ingenting och tror du att dv
utan sväriebet kan vara cnsam en timma;
eUer par?
-— Ja Dbevars, svarade den unga sjuka
och jag är mycket glud öfver aut Blanene