i
ringar måste väga tyngre 1 Vi ågskålen än det
kalla förnuftets råd,
Liksom Vaubaron den föregående aftonen
plötsligt beslutat skynda till spelhuset, beslöt
han nu rådfråga somnambulen.
Så fort han upphört att göra motståvd
åt den farliga fresteise, som så länge anfik:at
honom, kände han sit bröst läittadt liksora
från en tung börda, någonting hyari han gec-
nast säg ett godt omen.
Han lemnrade sitt arbetsbord, och fram-
tagande ur en låda de enkla men soygga klä-
der, bvilka utgjorde den lilla Blauches sön-
dagsdrigt, börjude han klida henne. Han er-
inrade, sig utt doktorn två dagar förut ordi-
nerat att barnet skulle förströs.
Det var så länge sedan den lilla Blanche
varit uie, ait hon med en glad ötverraskninvg
betraktade fadreus tillredelser.
— får jag följa med? — frågade hon
med tvekande röst, rädd att ett nekaude svar
skulle tillintetgöra hennes hopp.
— Ja, mitt barn, vi skola gå ut tillsam-
mans, — svarade mekanislen; — icke sunuf,
det kommer att göra wg viv storv vöje?
Jo, pappa, jo, Jappu. - - jag är myc-
ket glad . .. det är bura en suk som gör nug
ledsun,
-— IHvad då?
— Atl mamma icke kan komma med,
— Alskade baron! — sturmade Vauubarona