ban firdig att handlöst kasta sig, in på det
abseurdas och öfvernaturligas väg.
Vid den tidpuukt, då dessa händelser till-
drogo sig, talades i Paris öfverallt om en myc-
ket (geudomlig: personlighet, nemligen en tysk
läkare vid namn Fritz Horner, en avhängare
at Mesmers och Cagliostros: läror,
Denne doktor kurerade medelst magne-
tism, han hade hos sig en ung flicka, en som-
nambule, cnligt rykte bocgåfvad med den be-
undransvärdaste c:uwrvoyance, hvilket allt gjor-
de att huus scancer voro mycket besökta, i
syunerhet som alinänuva ryktet vidare hade
at: förkunna det somnambulens råd räddat
fera af läkarve helt och hållet öfvergilna
sjuka.
Vaubaron hade liksöm alla andra hört
den tyske megnetisörens underkurer omtalas;
tauktu att vända sig tll bouom: vaknade i
bens själ och mottog den såsom cn iuvgifvelse
från himlen.
Ea enda såk hejdade hohom, eljest hade
han genast skyudat till Horner, men dennes
koxsuliutioucr voro dyra och vi känna hans
finuosers Ullstånd, ett mycket sorgligt tiliståad,
som ar hvarje oförutsedd utgift gjorde en sorg-
lig, nästan brottslig galenskap.
Hänrfrån härledde sig Vanbarons funtde-
ringar och den härda strid som utkämpades
inom bonom.
Utgängenu på denna strid kunde dock icke
vara tvifvelaktig, boppets förblindande häg-