deremwot knappt någon myndighet torde vara!
det mindre än vår Stockholmspolis. De mån-!
ga oförtjenta arresteringarne, de många bräck-
ta benpiporna, blånaderna och såren från Mars !
ha ropat vå hämnd och de ha blifvit hämna-
de, fastän de verkligen brottslige mestadels
undgått sitt straff. Då de enskilda medlem-!
marne i poliskåren blifvit skonade, har neml. all-
männa opinionen uttalat sin förkastelsedom öf-
ver institutionen i dess helhet. -— Det är ett.
srängt straff att ha förlorat allmänhetens för
troende, och det är synd om kårens personal,
ty .den är ieke på långt när så inhuman som
deöss- chef visat sig, för hvars skull de under-
ordnade nu lida.