nungens blodiga hufvud, höjdes ett tusenstämmigt rop af: Lefve republiken! På aftonen voro alla teatrar öfverfulla, liksom ingenting ovanligt passerat. Den 17 Juli föll Charlotte Cordays sköna hufvud, hon som genom en forntidshandling trodde sig rädda sitt fädernesland. Derpå bestego girondisterna den blodiga ställningen, Brissot med tjuguen kamrater. I dem voro alla det republikanska Frankrikes dygder och talanger förkroppsligade; de saknade blott krafter att handla. De dogo, såsom man af dem kunde vänta, modigt under afsjungandet af marseljäsen. Äfven Rolands hufvud föll under dessa dagar, — en gerning, hvarför Robespierre aldrig kan svara. Revolutionen hade utgått ur denna snillrika, hjeltemodiga och ädla qvinnas hus; hon var den första republikanskan i Frankrike. Robespierre hade glömt den tid, då han frågade: Hvad är då republiken?? Den 16 oktober afrättades Marie Antoinette och snart derefter Borgarkungens far hertigen af Orleans. Han dog såsom han lefvat, som en rouå. Äfven en qvinna, som genom sitt mätressvälde mycket bidragit till revolutionens utveckling, träffades vid hög ålder af ödets hand, nemligen grefvinnan du Barry. Den en gång så öfvermodiga kurtisanen förlorade allt sitt mod inför schavotten. Herr bödel, snyftade hon, bäste herr bödel, blott ett ögonblick ännu. Och då bödeln icke kände något medlidande, ref, bet och slog hon omkring sig så, att tre personer behöfdes för att hålla fast henne, tills hennes hufvud fallit. Den 24 maj följande år afrättades Herbert med sina kamrater, derefter orleanisterna och Marats anhängare. Guillotinen gjorde sin ruud genom alla partier. Den 8 april dogo på revolutionstorget Danton, Camille, Desmonlins och Herault de Sechelles. Danton ville ännu en gång omfamna sin vän Sechelles, innan ban steg uppför trappan till guillotinen. Men bödeln nekade honom denna önskan. Då ropade Danton: Kan du vara grymmare än döden? Du skall ändock icke hindra, att våra hufvuden i nästa ögonblick hvila tillsammans i korgen. Åtta dagar sednare kom ordningen till Heberts och Camille Desmonlins fruar, Chaumette och Anacharsis Cloots, och följande månad dog den stackars prinsessan Elisabeth. Dagen då de afrättades var ett det vackraste vårväder. Qvinnorna, som efter vanligheten i stort antal åskådade den ohyggliga scenen, hade nästan alla rosenqvistar i händerna. Luften rundtomkring guillotinen doftade af rosor. Hvilken kontrast! Blod och rosor! — Snart derefter antogo afrättningarne:en motsatt karakter. Rojalister, girondister, alla obeslutsamme hade fallit för välfärdsutskottets energi; nu nalkades ödet dess egna ledamöter. Den 28 Juli 1794 dogo under bilan Robespierre, hans broder, St. Just, Couthon och viilfärdsutskottets andra ledamöter, och den 28 Juli 70 medlemmar af kommunalrådet, och följande dagen ytterligare tolf ledamöter af samma kår. Under fem och tjugo år var Magdalenakyrkogården de guillotinerades kyrkogård; de hvilade der bredvid hvarandral i gemensamma grafvar, alla med hufvudet under ar men. En så underbar kyrkogård har Europa icke att uppvisa annorstädes, om icke Petorkapellets underjordiska hvalf i Londons Tower, hvarest de på Towerhill och den gröna platsen framför Beauchamptornet afrättade, hvilka också såfva med hufvudet under armen, mördare och offer bredvid hvarandra. De gunuillotinerades kyrkogård finnes att bese ännu i dag i det nya Paris. De afrättades stoft, platsen der de sofya, deras gemeusamma graf är densamma som förr. Endast tre af revolutionstorgets offer hafva skiljt -ig från sina dödskamraters krets, nemligen zonung Ludvig, Marie Antoinette och prinsessan Elisabeth. Deras stoft fördes till konungagrifterna i S:t Denis. Då Ludvig den adertonde, den näst siste bourbonen i Frankrike, som hvarken under landsflykten eller sitt öfriga vexlande Hf lärt och ingenting glömt, åter besteg den blodbefläckade tronen, lät han uppföra ett kapell öfver de guillotinerades kyrkogård vid Madeleinegatan. Genom en försal inträder man på en stor af murar omgifven plats och en på en terass belägen gård, på alla sidor omsluten af pelarrader. Midten af denna gård prydes af griäsplaner; på långsidorna hvila i sexton grafvar de vid stormningen af Tuillerierna den 10 Augusti fallne schweitzarne. Hvarje graf iär betäckt af en enkel grafsten. Midt emot försalen höjer sig det enkla. men i storartad stil hvooda kanel