verklig engel! .. . Det sägs också i hela
qvarteret; det finns väl iugen på Pas-de-la-
Mule-gatan som icke ir förtjust i er . .
Kanske jag nu får läg - in spetsarne!
— Ja, var så god, ,2x tar dem bestämdt.
— Får det icke lof att vara något an-
nat?
— Inte den här gången, men jag kommer
snart igen; se här era fyra louisdorer, herr
Laridon.
— Jag tackar så mycket.
iw — Apropos! — återtog Ursula Renaud
och sänkte rösten samt kastade i smyg en
blick åt det håll der mekanisten tagit plats
— jag ville också be er om en liten tjenst.
— Ni vet väl, fru Ursula, att ni har att
befalla öfver mig.
— Har ni i går sett till herr Rodille?
— I går? nej.
— Träffar n: honom i dag?
— Det är möjligt, till och med troligt.
— Nå väl, min bäste herr Laridon, om
herr Rodille kommer till er under dagens lopp,
så var god lemna honom det här.
Hon framtog ett väl försegladt bref och
räckte det till klädmäklaren.
— Lita på mig, — svarade Laridon och
nedlade det i en låda. — Ack, hvad den Ro-
dille är lycklig.
Ingeutiug gvarhöll numera baron de Viri-
villes hushållerska. Hon lemnade boden och
Laridon följde henne artigt ända ut på gatan.