Notarie — detta enda ord innefaitade fö den äldre Laridon nästan det högsta vå osla verld kan bjuda på i värdigheter oc äreställen. Laridon, sonen, tycktes äfven skapad fö att på det fullkomligaste sätt förverkliga fa drens förhoppningar och önskningar. Rätte gångar och advokatknep voro de saker sor framför allt annat väckte hans intresse, Blotta ordet stämning hade för honon något berusande och hvarje utmätning fylld honom med den mest oblandade glädje. Sit tande midt i en ocean af stämpladt pappe sprattlade han som fisken i vattnet Med så lysande anlag borde han gör: en snabb karrier, och det gjorde han äfven Mår om att blifva något, arbetade ha: rastlöst och lade band på sina dåliga fallen heter ; han tillät sig på sin höjd då och d några små bedrägerier, som principalen antin gen icke märkte eller också ansåg för ofrivil liga misstag. Kortligen, Laridon junior blef inom någr år förste skrifvare och fick då nära på sköt hela potaricsysslan. Detta var redan mycket, men ändå ick nog. fo oGubben Laridon ville före sin död vet sin scn innehafvaro af den så länge önskad titeln cch icke nog rik för att köpa honom e; notariesyssla i Paris, skaffade han honom ei sådan i cen liten stad i Seine-departementet.