Notarie — detta enda ord innefaitade fö
den äldre Laridon nästan det högsta vå
osla verld kan bjuda på i värdigheter oc
äreställen.
Laridon, sonen, tycktes äfven skapad fö
att på det fullkomligaste sätt förverkliga fa
drens förhoppningar och önskningar. Rätte
gångar och advokatknep voro de saker sor
framför allt annat väckte hans intresse,
Blotta ordet stämning hade för honon
något berusande och hvarje utmätning fylld
honom med den mest oblandade glädje. Sit
tande midt i en ocean af stämpladt pappe
sprattlade han som fisken i vattnet
Med så lysande anlag borde han gör:
en snabb karrier, och det gjorde han äfven
Mår om att blifva något, arbetade ha:
rastlöst och lade band på sina dåliga fallen
heter ; han tillät sig på sin höjd då och d
några små bedrägerier, som principalen antin
gen icke märkte eller också ansåg för ofrivil
liga misstag.
Kortligen, Laridon junior blef inom någr
år förste skrifvare och fick då nära på sköt
hela potaricsysslan.
Detta var redan mycket, men ändå ick
nog.
fo oGubben Laridon ville före sin död vet
sin scn innehafvaro af den så länge önskad
titeln cch icke nog rik för att köpa honom e;
notariesyssla i Paris, skaffade han honom ei
sådan i cen liten stad i Seine-departementet.