vanligt skrot och korn iakttaga mot polisens
loögon, iakttog han mot sina egna medbrotts-
lingar.
Ingen enda af de bofvar, med hyilka han
dagligen sällskapade, kände hans verkliga namn,
hans verkliga utseende eller hvar han bodde.
För somliga var han hr Werner, för andra
hr Auguste eller fader Legrip, en mängd
andra personligheter att förtiga.
Ingen anade att alla dessa individer sam-
mansmulto i en enda och att denne ende var
Rodille.
Om man tar i betraktande att det mnä-
stan alltid är den ene missdådaren som anger
den andre i hopp att genom uppdagandet af
dennes brott möjligtvis få det egna straffet
mildradt, måste medges att Rodille på ett mi-
sterligt sätt förskansade sig mot hvarje för-
räderi.
Huru kunna ange honom? Hvarest kun-
va finna honom?
Liksom Proteus visande sig i tusen oli-
ka gestalter, gjorde han sig äfven såsom Pro-
teus oåtkomlig.
Klockan slog 10.
Det sista klockslaget hade knappt för-
klingat, då en sakta, tre gånger upprepad,
högst egen knackning hördes på porten till
det lilla huset i Neuly-alln.
Rodille spratt till.
Han lemnade sin plats och med yenstra