vanligt skrot och korn iakttaga mot polisens loögon, iakttog han mot sina egna medbrottslingar. Ingen enda af de bofvar, med hyilka han dagligen sällskapade, kände hans verkliga namn, hans verkliga utseende eller hvar han bodde. För somliga var han hr Werner, för andra hr Auguste eller fader Legrip, en mängd andra personligheter att förtiga. Ingen anade att alla dessa individer sammansmulto i en enda och att denne ende var Rodille. Om man tar i betraktande att det mnästan alltid är den ene missdådaren som anger den andre i hopp att genom uppdagandet af dennes brott möjligtvis få det egna straffet mildradt, måste medges att Rodille på ett misterligt sätt förskansade sig mot hvarje förräderi. Huru kunna ange honom? Hvarest kunva finna honom? Liksom Proteus visande sig i tusen olika gestalter, gjorde han sig äfven såsom Proteus oåtkomlig. Klockan slog 10. Det sista klockslaget hade knappt förklingat, då en sakta, tre gånger upprepad, högst egen knackning hördes på porten till det lilla huset i Neuly-alln. Rodille spratt till. Han lemnade sin plats och med yenstra