Hvarjehanda Nyheter.
Cm: Nimnåcv ochi Tyresö skiljs-
messa bran Österhaninge. Om Ty-
resö församlings uppkomst genom hennes skil-
jande från Österhaninge, dit hon förut hört,
och om Tyresö kyrkas anläggning förmäler en
i Österhaninge gängse tradition följande : Ega-
ren af Tyresö gods ville en söndagsmorgon
följa sin aflidne inspektors stoft till den van-
liga gemensamma begrafningsplatsen på Öster-
haninge kyrkogård; men vägen var lång och
liktåget hade icke hunnit längre än midt för
Berga gästgifvarcgård, då sammanringningen
började i Österhaninge kyrka. TLiktåget hann
således icke fram i rättan tid, hvilket så för-
bittrade Tyresö egare, att han beslöt bygga
en kyrka för egen räkning.
En hvardugshistoria. För icke
länge sedan såg sig en köpman tvungen att
göra cession. Kort förut skaffade han undan
en betydlig del af sitt lager, och adresserade
det till en annan firma, som icke kände hans
affärsställning, med order att behålla varorna
hos sig intill vidare order. Sjelf måste han
för vexelaffärer träda i häkte. Något före jul
inställde sig en kommis, försedd med oin-
skränkt fullmakt och öfrig legitimation å sin
häktade principals vägnar. Enligt dessa do-
kumenter egde han att disponera öfver varor-
na. De utlemnades till honom, och han dis-
ponerade också ganska rigtigt öfver dem, men
icke till förmån för sin principal, utan försål-
de en del och inkasserade penningar derför,
och begaf sig med resten till Amerika. Den
häktade köpmannen hade satt hela sitt hopp
på sin kommissionärs aäterkomst och för att
trösta sina fordringscgare flera gånger yttrat
att han skickat ut en agent för att inkassera.
penningar. Men då agenten lät vänta på sig
alltför länge, skickades en polisbetjent åstad
för att göra sig underrättad om köpmannens
utsago. Men då denne anlände, var flyktin-
gen redan på andra sidan hafvet.
OQbehagliig öfverraskning. En
tjenstflicka, som nuderhöll en öm förbindelse
med en skomakaregesäll, längtade att råka ho-
rom på nyårsafton, som hennes husbondfolk
illbragte utom hus. I sin verkliga gestalt
hade skomakaregesillen blifvit förbuden att
visa sig i huset. Hon bad derföre sitt herr-;
kap att få bjuda till sig en väninna för att
örljufva sin ensamhet, hvilket tilläts henne.
Yi behöfva väl icke säga att den goda vän-
ovan var skomakaregesällen, men klädd i kri-
wolin, med fruntimmerskläder utanpå sina egna
och med en hatt som dolde cn god del af
insigtet. I köket kastade han at sig den qvin-
iga kostymen och inträdde i pigkammaren uti
in egen gestalt, hvuarpå det älskande paret
jörjade äta och dricka samt emellanåt smekas,
å att de båda lyckliga öfverraskades af det
ya året som en ficktjuf af en poliskonstapel.
Vyårsdagen hade oförmärkt inträdt, men den
ade, såsom Hamlet uttrycker sig, ett fruk-
ansvärdt följe med sig, nemligen husbondfol-
et, som omedelbart efter den vanliga skålen
ör det nya ärets imgång och sista tryckniu-
en med glasen brutit upp och begifvit sig
em. Fruntimmerskläderna påträffades i kö-
cet och den stackars skomakaregesällen i pig:
ammaren. Man kan väl tänka sig huru pass
odt nytt år älskaren fick.
En bassiorerad fenterkunvd.
id biljettluckan infann sig en dag en herre
ör att köpa en biljett. Hans brist på redal.