Jag lofvar dig i morgon bittida ett värjstygn
som skall tjena dig till pass på resan och se
här så länge ett litet förskott på det strafi
du förtjenar och som väntar dig!
Med dessa ord höjde Rodille sin hand för
att ge Vaubaron ett slag i ansigtet.
Jean var blek, hans knän svigtade, ett
doft skri trängde ur hans bröst och med blix-
tens hastighet omfattade han den hotande ar-
men den han våldsamt kramade, hvarefter-
han med hela sin styrka gaf Rodille en skufi
så att denne raglade baklänges.
Bofven var ej beredd på ett dylikt mot-
stånd och han skulle ovilkorligt ha störtat till
marken om ej åskådarnes tita leder bildat en
lefvande mur bakom honom.
Hans vrede hade emellertid förvandlats
till ursinnighet, hans ansigte var blodrödt och
kring hans läppar syntes en hvit fradga. För
andra gången rusade han emot Vaubaron, men
icke för att gifva honom en örfil, utan för att
fatta honom om lifvet.
Mekanisten var på sin vakt. Ett fruk-
tausvärdt handgemäng uppstod.
XV.
PFörtviflan.
De omkring de båda männen samlade
åskådarne, hvilkas autal oupphörligt ökades,