en ganska vidsträckt krets af enskilda perso-
ner. I allmänhet torde det dock komma min-
dre att leda till andra cessioner, ehuru äfven
några sadana svårligen kunna uteblifva. Det
är till stor del personer, hvilka insatt större
eller mindre del af sin förmögenhet hos hr
Holm, som få svåra känningar af det dröjs-
mål med penningarnes återfående eller den
brist, som måste uppstå. Men många af dessa
ligga icke i några affärer, och om än de utan
tvifvel få mycket stor olägenhet af hans ces-
sion, kunna de likväl troligen stå öfver denna
kris.
För andra mäklare, som bedrifva penning-
rörelse, kommer den stora cessionen sannolikt
att verka ofördelaktigt i början. Man ser
också Stockholms Enskilda bank och en annan
större bankirfirma arbeta på att lyfta upp sin
rörelse på andras bekostnad. Den ene liter
rekommendera de offentliga imrättningarne fram-
för de enskilda personerne; den andre låter
allmänheten känna värdet af kommunala obli-
gationer. Båda göra mycket rätt uti att håll
sig framme, om än den förre af dem kan tyc-
kas gå till väga på ett mer än vanligt ameri-
kanskt sätt samt till och med visa hätskhet
mot medtäflare.
Allmänheten har gått tyst och funderat
på både det ena och det andra, och åtskilliga
tecken gifva vid handen att den funnit en
tredje utväg att placera sina penningar. Den
utvägen är icke ny, men den hade för en li-
ten tid kommit något ur bruk. Den består
helt enkelt deri att åter söka inteckningar så-
som säkerhet för utlånta penningar.
Utan att vilja gifva några råd ät allmän-
heten, desto heldre som något absolut gällan-
de råd icke kan gifvas i sådana fall -— torde
vi deremot kunna säga det, att om landtbru-
kare och fastighetsegare nu klokt begagna
den benägenhet för inteckningar, som äter
synes vakna, och om de i framtiden på det
yttersta viunlägga sig om att vara punktliga
med räntornas betalande, så torde de kunna
räkua på att under en längre tidrymd lättare
erhålla penningar än som sedan några år va-
rit fallet.