OSSE SAST EDEN — 9 SAR
med halfhög röst för sig sjelf fast besluten
att draga sig tillbaka och ej skänka en enda
sekunds uppmärksamhet åt de nya skymford
hvilka säkerligen skulle komma att hagla om-
kring honom, gjorde han en rörelse för att
genombryta den täta folkhop som slagit en
ring omkring dem.
Men han hade ej medtagit i räkningen
den oerhörda nyfikenhet som utmärker de
goda parisarne, för hvilka allting är ett skå-
despel värdt att betraktas, en fyllbult insom-
nad på en sophög, två hundar som slåss på
galan, en qvinna som kastar sig i Seinen,
ete. ete.
Ingen rörde sig, ingen gjorde en enda
min af att draga sig undan.
Ett gräl mellan en arbetare och en of-
ficer (massav ansåg Rodille vara militär) var
ett alltför stort nöje för dessa efter skaknin-
gar giriga menniskor för att någon skulle vilja
afstå derifrån.
Endast med våld kunde Vaubaron ge-
vombryta det lefvyaude skrank med hundragals
ögon som omgaf dem, och häftigt upprörd, öf-
verlade han med sig sjelf om hvilket parti
han borde taga, under det att Rodille skälf-
vande af raseri vred på de långa mustacherna
med hvilka han smyckat sin öfverläpp.
— Oförskämde! — utropade bofyen med
dundrande stämma och hans ansigte antog ett
fruktansvärdt uttryck. — Om jag skall gå åt
helvete så skall du minsann få följa med ..-