fläck der. Nu var saken klar: det var mycket riktigt en Kråka, som man trott vara förlorad; upptäckten mottogs med jubelrop, enthusiastiska omfamningar och oartikulerade läten: Sålunda blef yankeen Beckwourth igenkänd att vara en indian och förklarad för son af hr Big-Bowl, en af de mäktigaste höfdingarne bland Kråkornas stam. Namnet Kråkorna (the crows) är eljest icke det rätta namnet på denna stam; det vore egentligare att kalla den för sparfhökarne, på indianska Ap-Iah-ro-ki. Man antager att några jägare eller handlande i Vestern ha gifvit dem tillnamnet Kråkorna såsom öknamn; sedan hafva de fått behålla det, så att numera finner man dem aldrig på annat sätt benämnda i amerikanska geografierna. Sedan vår jägare hade blifvit vilde, inskränkte han ej längre sina bedrifter till att jaga bufflar och bäfrar. Till och med den grå björnen, den fruktansvärde Grizzly ,blef numera bara ett tidsfördrif, ett slags hvila för honom. Nu öfvade han sig i den stora jagten med hela den energi som utmärker rödskinnen, han bedref menniskojagten genom att förfölja de stammar som voro fiender till hans folk. Snart vann han en viss ryktbarhet genom sitt mod och sin skicklighet att eröfra scalper eller hårbeklädda hufvudskålar, med hvilka han prydde sitt palats, som var uppfördt af grenar och hudar. Hans anseende steg med hvarje träffning och han genomgick snabbt alla grader. Hans folks erkänsla och hänförelse lyfte honom efter hand till de högsta värdigheter. Slutligen blef han stammens öfverhöfding, d. v. s. kejsare, sjelfherrskare öfver 30,000 vilda krigare. Till detta antal uppskattar Beckwourth nemligen sin stams aktiva styrka, hvari då äro inberäknade alla vapenföra män, från 16 eller 17 ända till 60 år gamla. Som man väl kan förstå, blef Beckwourth på denna lysande bana icke utan nya gemåler bland Kråkorna, ehuru han redan var två gånger gift bland Svartfötterna. Först fick han att välja mellan tre flickor, allesamman mycket vackra och som hette: Det stilla vattnet, Den svarta fisken? och De tre vägarne. Han valde Det stilla vattnet, som också icke kom sitt namn på skam, utan i trots af det gamla ordspråket gjorde honom lycklig. Men det dröjde ändock icke länge, förrän en annan ung dam vid namn Det röda körsbäret genom sina behag gjorde ett djupt in-tryck på Beckwourth, och fastän hon var lagligt gift med Hällregnet, Kråkornas fruktansvärde Wallenberg, så bortförde vår djerfve jägare det sköna röda Körsbäret på ett ströftåg, sålunda jagande på en annans privilegierade egor. Ströftåget lyckades och Beckwourth triumferade i dubbel måtto, både öfver det röda Körsbäret och öfver en af sin nations fiender. Men vid hans återkomst kräfde den indianska moralen ut sin rätt. Denna består i en hudflängning, som den äkta mannens och hans anförvandters händer tilldela, icke den otrogna makan utan hennes förförare. Den modige oeh hårdnackade jägaren förnyade emellertid fyra gånger sina möten med den sköna. De tre första gångerna förnyades straffet allt hårdare och hårdare, men den fjerde gången, då ingenting annat återstod än att prygla ihjel den oförbätterlige förföraren, föll det Kråkorna in att det dock vore ett tokeri af dem att sjelfva göra sig af med en så stor höfding. Följaktligen förklarade de, att då de båda älskande redan hade aflagt så talrika bevis på sin ömsesidiga kärlek, så skulle det vara mest passande att göra denna laglig. Man tog fördenskull Det röda körsbäret från Hällregnet och gaf detta ersättning genom gåfvor,. liksom det går till hos Homer, och I genom allmän omröstning förenades hon med Den blodiga armen? — det ärofulla namn man hade tillagt Beckwourth efter hans sista BETA. I Ionan kort tid var förfluten, hade vår hjelte åtta hustrur, jag menar lagliga hustrur och icke den ena efter den andra i följd af dödsfall eller skilsmässa, utan alla åtta samtiligt ; ty månggifte är tillåtet hos indianerna, och detta nästan obegränsadt hvad de stora höfdingarne angår. Deremot har den lägre delen af folket sällan mer än en hustru il sender, emedan den vanligtvis icke har råd att underhålla flera.