ansvara för de resandes effekter. TI hytten kan man ej hafva mer än en liten kappsäck, som det ibland är svårt nog att få ega i fred; allt annat ser man knappast till under hela resan, och följden säger sig sjeli. En svensk, som reste med en ångbat, förlorade spårlöst 300 rdr, och på det fartyg, hvarmed jag for, mistade en tysk en stor säck med sängkläder, en annan fick sin nattsäck sönderskuren och dess innehåll bortstulet. Kaptenens enda åtgörande i dylika fall är en axelryckning. I Castlegarden (Newyork), der alla emigranter anmälas och inregistreras, finnes anställd en tolk för skandinaverna; denne är den förste bedragaren man påträffar, ty det är alldeles omöjligt att bland 50 landsmän påträffa en som ej är en skurk. De hjelpa de nykomna, såvida det derpå gifves utsigt to be something to do. Flertalet af här vistande skandinaver lefva och hafva sin varelse genom uykomna landsmän, hvilka vid sin ankomst omhuldas på ett sätt, som röjer föga kristlig kärlek till nästan, och deras största fröjd tyckes vara att se en värnlös främling inregistrerad i unionens armå, sedan halfva värfningssumman lyckligt och väl hamnat i deras fickor. Och bland dessa uslingar finnes här en läsareapostel med namnet Bergner, som aldrig släpper sitt rof förr än han fått dem till soldater. Iag har omnämnt denne, icke derföre att han är en af armäns största skaffare, utan derföre att han, för att stärka sitt förtroende, inbillar folk att svenska regeringen betalar honom 40 dollars i månaden, på det han må gå våra landsmän tillhanda med råd och upplysningar. Vacker hjelp af en läsarcprest! Jag vill nu nämna något om tillståndet här och hvaraf ni torde kunna bilda er ett svagt begrepp om ställningar och förhållanden här i landet. Några dagar efter min hitkomst stodo några personer på gatan, då en af dem händelsevis kom att fästa sin uppmärksamhet på en pistol, som den ene kamraten nyss köpt; hvad var naturligare än att vapnet skulle profvas; men skott-tafla? . . . Jo, en förbigående person valdes till mål — och föll mycket riktigt, gen omborrad af två kulor. Nu torden I måhända tro att den uslingen som hegick detta dåd blef straffad — ingalunda; han fördes endast till ett värfniugskontor, der han inskrefs till soldat, och lagens viktare stoppade värftningspengarne 1 sina fickor!!! Säkerheten till person och egendom är här följaktligen vida mindre än på någon plats i Europa; och skall en större stöld begås, behölver man blott betala mnattpolisen några hundra dollars, och det går alldeles förträffligt. Man kan ej vara 2 timmar på gatan utan att träffa personer som med hugg och slag nödga en stackars cmigrant att medfölja till ett värfningskontor, der han utan att få en skilling göres till soldat; att personer, som allt för mycket stått på sin rätt, fått sig derför en pistolkula genom hufvudet, är ingenting ovanligt. För öfrigt är det lika lätt att rymma från armån som att komma dit: en dansk, som vistas här, har 14 gånger rymt från armån och lika många gånger åter tagit värfning; en annan har genom samma manöver ) förtjenat omkring 20,000 rår. För någon tid sedan hitkom ett svenskt örlogsfartyg; några af besättningen gingo i, land och råkade ut för ett par här bosatta svenskar, och följden blef att de funno sig! nödsakade att ingå i amerikansk krigstjenst. En på blotta misstankar gjord angifvelse renlerar vanligen angifvarne endast en kula i pannan. En del af de emigranter, som medföljde på samma skepp som jag, har jag lyckats att szenom den lilla kännedom jag eger i engelska språket förskaffa arbete, men vida mer ansträngande än hemma i Sverge, och likväl är lagspenningen ej stort mer än 2 rdr 50 öre. Vi löna der hemma i Sverge biskopar och innat otyg, som ej göra den riugaste nytta; warföre då icke heldre här på platsen aflöna ch hålla en konsul celler anuan person med id, vilja och förmåga att skydda de stackars utvandrare, som totalt viärnlösa landstiga på rörenta Staternas jord, der de i följd af britande kännedom i språket äro utsatta för en nängd samvetslösa skurkars bedräiverier?