stämmande med sin smak, sina vanor och sitt yrke. Hufvudbonaderna och perukerna voro hvarken mindre talrika ellor mindre omvexlande. Werner-Rodille nedsläippte en tjock gardin som hängde framför dörrn för att förhindra hvarje spionerande öga att blicka in genom nyckelhålet samt kastade sin hatt, sin käpp, siua glasögon och sin pigesch på sängen. Derefter ryckte han at sig sin blonda peruk och sina långa polisonger samt började omsorgsfullt tvätta sitt ansigte. Man kan omöjligt tänka sig en på en gång snabbare och underbarare förändring. Ingen som ej åsett metamorfosen skulle i den man han nu såg framför sig kunnat igenkiänna tysken med det bleka, glåmiga ansigtet, den slocknade blicken och den krökta ryggen. Tysken hade försvunnit och i hans ställe hade trädt en högväxt man om några och trettio år, med svart knollrigt hår, svarta ögon, ur hvil ka blixtrade djerfhet och förstånd och en frisk hy, med ett ord en man med ett ansigte som obestridligen skulle ha kallats vackert, om ej ett drag af list och cynism gifvit det någonting motbjudande, någonting som skulle ha föranledt hvar och en som i detta ögonblick på honom kastat en uppmärksam blick att siga: Den der karlen är en förslagen och farlig skurk! ett omdöme som, vi våga försäkra det, ej varit förhastadt.