Bedräglig likhel. Åkardrängen Anton Persson stod i går inför polisen åtalad för att hafva lemnat sitt åkdon utan tillsyn. Till de poliskonstaplar som inkallat Pettersson hade denne uppgifvit sig heta Nilsson och vara i tjenst hos en åkare på Holländaregatan; men inför domstoien uppdagades hans rätta namn och att han var i tjenst hos en åkare å Kungsholmen. Pettersson nekade för angifvelsen, ehuru tvenne såsom vittnen beordrade extra konstaplar intygade sanningen deraf och på Petterssons begäran beedigade sin uppgift. Sedan de båda vittnena gått eden bad :i ettersson om att målet måtte uppskjutas tills annan dag, då han lofvade upphemta den gannskyldige. Målet uppskjöts och Pettersson afträdde, medlidsamt skakande hufvudet under yttrande: Gud tröste konstaplarnes arma själar! — Wkoarbetaren Apelgren stod i går tilltalad att hafva den 7 jan. å krogen JV 100 vid Nya vägen öfverfallit skräddaregesällen Burmeister och slagit honom så att blodvite uppkommit. Flera vittnen voro inkallade utan att dock tillräcklig upplysning kunde erhållas, hvarför målet uppskjöts till nästa fredag. Er fjorlemnmdärig kämpe. Messingsarbetaren Magnusson var 1 går inkallad till polisen, att stånda ansvar för några våldsamma uppträden, som sistl. söndagsafton mellan 7—58 egt rum å isen mellan det s. k. Kötttorget och Ragvaldsbro, och i hvilka uppträden den fjortonårige messingsarbetaren påstods hafva spelat en framstående roll. En mängd pojkar som samlat sig å isen för att åka skridsko, hade nemligen företagit sig det orådet att anamma ved från vid hamnen liggande skutor, hvaraf de sedan uppgjorde ett väldigt bäl ute på isen, utan att låta hindra sig af patrullerande poliskonstaplar, hvilka sednare till och med hotades med stryk om de vågade sig uer på ism; en hotelse som konstaplarne heller icke vågace trotsa. Öfvermodiga, började nu pojkarna att antasta personer som hade sin väg öfver isen, bland andra en yngling vid namn Sandahl, som blef fråntagen sin mössa och kullkastades å isen då han nekade att villfara fridstörarnes begäran att juda på bränvin. Af tillskyndande personer räddades dock Sandahl från vidare misshandling; men orostiftarne skingrades likväl ej förrän ett par timmar efter oväsendets början. På tillfrågan af polismästaren om hur saken förhöll sig, sade sig Magnusson vara oskyldig, och då ingen bevisning kunde åstadkommas, ty ingen af de öfverfallne kunde med bestämdhet igenkänna Magnusson, så förföll målet och den anklagade affärdades, sedan han först af polismästaren erhållit en allvarlig varning att akta sig för att vidare uppträda såsom fridstörare.