upptogs af ett enda hus i hvars portgång han inträdde. Sedan han omsorgsfullt öfv ertygat sig om att ingen observerade honom skyndade han med raska steg uppför trapporna, dervid likväl då och då vändande sig om synbart rädd att någon kunde sc hvart han begaf sig. Så!unda uppnådde han sjette våningen, hvars förstuga utgjordes af en lång korridor med en mingd numrerade dörrar. Werner-Rodille stannade utanför den dörr, hvarpå stod n:o 5, och sedan han noga förvissat sig om att han var ensam i gången upptog han ur fickan en nyckel, med hvilken han öppnade en dörr hvarefter han inträdde i ett litet rum af det mest sällsamma utseende. Detta rum, hvars hela amöblemang bestod af en mahognysing, ett toilettbord och en af dessa flyttbara speglar som kallas psycher och i hvilka man med den största lätthet kan spegla sig från hufvud till fot, liknade fullkomligt ett klädstånd. På några och sextio klädhängare, symetriskt placerade bredvid hvarandra på väggarna, nängde en mängd kläder i alla fasoner och illa färger. En teatergarderob kan ej vara bättre fournerad. Här funnos samhällets alla klasser representerade i sina olika toiletter. Borgaren, arbetaren, lejonet, presten, soldaten, officeren, sjömannen, stadsbudet och kusken; hvar och en hade bland den hop af aflagda kläder, som här hängde, kunnat finna en dragt, öfvereus