deplatsen och klockaren, som också hade för-
sett sin bänk med hvita servieter, uppstämmer
i k- eller p-moll: Hvar Kristtiogen fröjde
sig etc. och dermed var signalen gifven till
uppbrott. Den vördnadsvärde prosten stod
der framme kanske med lyckliga känslor, mer
I mig föreföll han som en delinqvent på afrätts-
I platsen. Emellertid framträda tvänne offrande
det var kyrkans kyrkovärdar, som offrade er
riksdaler hvardera; naturligtvis för exemplets
swull. De öfriga gåfvo sig ro tills dessa hade
väl utfört sitt värf och intagit en positiv
ställning på hvar sin sida om altaret med
I uppbördsfat i sina händer för kyrkans och
fattgkassans räkning. Nu var allt färdigt och
tages satte sig i rörelse i riktig gåsmarsch.
tripp, trapp, truppelitrapp? ljödo de odresse-
rades marschtakt, som utgjorde ett värdigt ac
kompagnemang till den Herranom behageliga
I sången, som under tiden utfördes af klocka.
ren med bästa min i verlden, för att inbilla
vår Herre att andakten icke på minsta vis
led något afbräck. Manspersonalen är nu:
full gång med att afbörda sin skuld; hva
och en tänker: jag får heller taga mig till
skada, än att förskaffa mig ett grått öga al
de der kyrkoherrarne; med presten går def
väl an, ty han tiger då, hvad han än tänker;
men klockaren, han är oförskämd nog att vara
ovettig ibland folk, om han ej får så mycket
han vill eller, som han uttrycker sig: efter
åldrig plägsed och helgad praxis. Men icke
förthy framskrider nu en gammal odalgubbe,
som visar, att det går an att bryta helgad
Ipraxis, i det han gifver presten en trea?,
men klockaren endast en 12-skilling, med an-
Jedning af någon misshällighet emellan gubben
och klockaren ).
Äfven presten undgick icke ovänskapens
och skamligehtens proba vid detta tillfälle.
Der kommer en ung landtbrukare, som han
kallar sig, hvars kreatur, som inträngti prost-
gårdens aåkergärde, blifvit upptagne af rätta-
ren på prestgärden. Den häraf förträtade
mannen skall nu hämnas, atlemnande en kop-
parslant till presten, visande i andra handen
en sedel, som han gifver åt klockaren. Ännu
flera församlingsboar ådagalägga vid detta till-
fälle, på samma sätt, prof på sina tänke-
sätt. Under karlarnas offervandring hade
qvinnspersonalen varit overksam; men efter
en mellanstunds — trippelitrapp -— tystnad
bryter denna löst med väl bättre fart än män-
nerna. Hvar och en aflemnar sin skärf med
mycken andäktighet; och om gäfvorna cj äro
så stora, så äro de likväl välment:. De frynt-
liga gummorna och de täcka töserna niga så
vackert, när de atflemna sin högtidsgåfva; allt
går så sedigt och ordentligt, så att prosten
tyckes njuta himmelsk lycksalighet, medan han
ser på sin penuinghög, den hun redan upp-
skattar till 200 rdr, deraf 25, om icke 50 rdr
i kopparmynt, hvilket han säkert önskade för-
vandladt i klingande silfvermynt! Men aj!
der tappar en gumma sina slantar; hon böjer
sig ned för att upphemta dem. I farten fal-
ler hennes efterkommande granne öfver henne
under yttrande: Raggen 1 dej, Lisa! kan du
inte stå på bena! Aj! ännu en i högen, och
åter cn Fyra man ur kjortelregementet
fallne! Nej, se der 1 högen Kocka-Gretas
dotter i krinolin, som, i detta flickans till-
stånd, presenterar sig som en marknadsbod
med sina herrligheter till åskådaude af den
goda prosten och den nu församlade, i farten
hindrade offerpersonalen. Den behjertade pre-
sien kunde icke längre vara en stum äskådare,
utan beslöt att räcka mor Lisa handen, för
att hjelpa heune på benen. Ödet hade emel-
lertid skickat det så, att mor Lisa tätt sitt.
ena ben nm uti kocka-fickans krinolin, hyil-
ket gjorde ett oväntadt motståud i mor Lisas
uppresande, hvadau hon drog presten på sig
eller rättare uti den fallna fruntuimmershögen,
hvarifrån hvarjehanda utrop och nödrop och
lite smått grälande och svärjande utgingo, un-
der det en och annan af den öfriga förgam-
lingen småskrattade i mjugg Ändtligen kom-
mo de fallne på fötterna, men hade likväl så
svårt insnärjt sig, dels mot Lisa och dels en!
annan qgvinna, som fått sin schal-frans uti
prestens rock-knappar, så att kyrkovärdarne
måste fram med kur för att göra slut på ore-
dan. Banden uti prestkappan voro brustna,
men presten tog sin kappa lös på armen och