äktenskapliga tvångströjan och slutligen en af våra berömdare författare, som utgått ur torparns stuga och hvars hela lefnad framtett den skönaste bild af oegennytta och flärdlöshet. Nu blef jag förargad och bad att få se de bref som åtföljt porträtterna. Jag fann då att ingen af de personer jag nu uppräknat och hvilkas handstil jag känner, skrifvit de med deras namn undertecknade brefven, och vid närmare jemförelse märkte jag att mer än hälften af alla brefven voro skrifna af en och samma hand. Någon spefogel, som på ett eller annat sätt kommit öfver porträtterna, hade afskickat dem i de der biljetterna för att skaffa deras resp. originaler ett oväntadt kärleksbref på halsen. Vår sörmlänning hade, såsom jag sedan fick veta, visserligen låtit fotografera sig för en tid sedan, men aldrig sjelf fått begagna ett enda kort, emedan han tappat paketet, i hvilket de voro förvarade — som han sjelf trodde, i brådskan vid jernvägsstationen här i staden. Förmodligen var det då den rättsinnige upphittaren som dragit försorg om porträttets afsändande till den förmodade giftassjuka unga damen. Dessa två äfventyr synas mig tillräckligt bevisa, hvilket samvetslöst skämt som föranledes af giftermålsannonser, och då jag af dem begge funnit att det verkligen fins personer, som taga saken allvarsamt —i mina kusiners samling fans mer än ett dussin bref, som omisskänneligen voro skrifna i god tro — så tyckes det mig vara i sin ordning att åtvarna alla lättrogna att icke nappa på sådana der krokar, och jag hemställer derföre till Er, hr Redaktör, huruvida Ni vill intaga denna skrifvelse i Er tidning Dagens Nyheter. Med höga tning X. YZ