men att hon vantrifdes i sitt hem och ön-
skade gifta sig. Hemma bland sina anhöriga
ville hon icke ta emot honom, utan bad ho-
nom infinna sig i Berzelii park vid statyn.
För att emellertid icke råka ut för några obe-
hagligheter, i händelse hennes anbud skulle
vara lika allvarsamt menadt som mitt eget,
så vågade jag icke ensam uppsöka mötesplat-
sen och det var derföre jag ville att Ni skulle
följa med. Nu har jag sett nog — jag af-
står mina rättigheter till den värde talare,
som nu vill uppträda. Han tystnade, men det
var ingen, som begärde ordet.
Jag vill fråga Er, hr Redaktör, om icke
detta skämt var nästan för groft. Och ändå
kan jag berätta Er någonting ännu värre,
hvartill Dagbladets giftermålsannonser gifvit
anledning.
Då jag ett par dagar efter sedan det om-.
talta äfventyret passerat, förtäljde historien i
min mosters familj och med en viss förtry-
telse utfor mot det tanklösa och opassande uti
att medverka till dylika frispektakels uppfö-
rande, märkte jag att mina kusiner och en.
tredje ung flicka i sällskapet började utbyta
betydelsefulla blickar och göra miner åt hvar-
andra, och till min stora förundran hördö jag,
att icke allenast de tre unga flickorna ausågo
det för ett mycket oskyldigt nöje att göra:
narr af folk, som voro enfaldiga nog att tro.
på annonserade frierier, utan att sjelfva mo-
ster fann en sådan lättrogenhet icke förtjena
något medlidande.
Medan vi voro inbegripna i samtal om
detta ämne, kom en ung herre från Sörmland
på besök till moster och lemnade henne ett
bref jemte helsniogar från hennes slägtingar
der. Det var en inspektorsson, som helt ny-
ligen kommit upp till Stockholm och utmärkte
sig genom en sällsynt menlöshet, en sällsynt
godmodighet och framför allt en sällsynt näsa,
som hade en i ögonen fallande likhet med en
klädhängare. Knapt hade den unge mannen
hunnit öppna sin mun, förrän min yngsta ku-
sins ansigte plötsligen antog ett obeskrifligt
uttryck af skälmaktighet och öfverraskning,
alldeles som hade hon blifvit varse någonting
ytterst löjligt utan att töras omtala det; hon
gjorde en sådan der hemlighetsfull min åt de
andra flickorna och ögonblickligen fingo deras
ansigten samma uttryck. Min moster märkte
detta minspe! och gaf flickorna ett ögonkast,
som icke var mindre betydelsefullt men myc- I
ket mera allvarligt, och nu slogo de ned ögo-
nen och beto ihop läpparne, men det räckte
icke länge. Så snart min yngsta kusin lyf-
tade upp hufvudet och fick se den unga sörm-
länningen brast hon ut i skratt och måste
skynda ut ur rummet. Den paus af förvåning
som uppstod bland oss tre oinvigda, blef straxt
afbruten af en ny explosion; det var min,
äldsta kusin som blifvit purpurröd i ansigtet
af gqväfdt skratt och nu måste ge sitt goda
lynne luft och störta ut efter systern, och in-
nan hon ännu hunnit ut genom dörren fick
den tredje flickan ett lika antalloch följde hen-
nes exempel. Från rummet bredvid hörde vi
nu en skratt-trio, gom aldrig tycktes vilja ta
slut, och moster måste bedja den förbluffade )
gästen om ursäkt. Genom en beundransvärd
själsnärvaro och uppfinningsrikhet hittade hon
på en förklaring öfver fenomenet, som den
godtrogne landsbon tog för kontant, men hon !
hade sjelt lika litet som jag någon aning om
sakens rätta gammanhang.
Sedan han hade gått, kallade moster in
fickorna, förehöll dem det opassande i deras !
appförande och frågade dem om orsaken till:
deras plötsliga skrattlust, Då började åter ett
vexlande af hemlighetsfulla blickar, ett nytt
småfnittrande och så kom ändtligen sauningen
ram. Han är ja med i albumet, ropade den :
na af mina knsiner. T albumet ! utbröt :
noster ytterst förvånad. Hvad för ett al-!
um : frågade jag. Hi, hi — vårt friar- !
Ibum, svarade fickorna och framtogo ett!
uycket elegant fotografialbum för 50 kort ur!
n byrå. ;
Detta var nästan alldeles fyldt med herr-.
vorträtter, det ena löjligare än det andra, och
len unge sörmländningens var onekligen ett af
le löjligaste. Huru har Ni kommit öfver!
lenna makalösa karrikatyrsamling? frågade
ag förundrad. Se efter på första bladet mh
senmälde flickorna. På titelbladet stodo de
. 4 (