men att hon vantrifdes i sitt hem och önskade gifta sig. Hemma bland sina anhöriga ville hon icke ta emot honom, utan bad honom infinna sig i Berzelii park vid statyn. För att emellertid icke råka ut för några obehagligheter, i händelse hennes anbud skulle vara lika allvarsamt menadt som mitt eget, så vågade jag icke ensam uppsöka mötesplatsen och det var derföre jag ville att Ni skulle följa med. Nu har jag sett nog — jag afstår mina rättigheter till den värde talare, som nu vill uppträda. Han tystnade, men det var ingen, som begärde ordet. Jag vill fråga Er, hr Redaktör, om icke detta skämt var nästan för groft. Och ändå kan jag berätta Er någonting ännu värre, hvartill Dagbladets giftermålsannonser gifvit anledning. Då jag ett par dagar efter sedan det om-. talta äfventyret passerat, förtäljde historien i min mosters familj och med en viss förtrytelse utfor mot det tanklösa och opassande uti att medverka till dylika frispektakels uppförande, märkte jag att mina kusiner och en. tredje ung flicka i sällskapet började utbyta betydelsefulla blickar och göra miner åt hvarandra, och till min stora förundran hördö jag, att icke allenast de tre unga flickorna ausågo det för ett mycket oskyldigt nöje att göra: narr af folk, som voro enfaldiga nog att tro. på annonserade frierier, utan att sjelfva moster fann en sådan lättrogenhet icke förtjena något medlidande. Medan vi voro inbegripna i samtal om detta ämne, kom en ung herre från Sörmland på besök till moster och lemnade henne ett bref jemte helsniogar från hennes slägtingar der. Det var en inspektorsson, som helt nyligen kommit upp till Stockholm och utmärkte sig genom en sällsynt menlöshet, en sällsynt godmodighet och framför allt en sällsynt näsa, som hade en i ögonen fallande likhet med en klädhängare. Knapt hade den unge mannen hunnit öppna sin mun, förrän min yngsta kusins ansigte plötsligen antog ett obeskrifligt uttryck af skälmaktighet och öfverraskning, alldeles som hade hon blifvit varse någonting ytterst löjligt utan att töras omtala det; hon gjorde en sådan der hemlighetsfull min åt de andra flickorna och ögonblickligen fingo deras ansigten samma uttryck. Min moster märkte detta minspe! och gaf flickorna ett ögonkast, som icke var mindre betydelsefullt men mycI ket mera allvarligt, och nu slogo de ned ögonen och beto ihop läpparne, men det räckte icke länge. Så snart min yngsta kusin lyftade upp hufvudet och fick se den unga sörmlänningen brast hon ut i skratt och måste skynda ut ur rummet. Den paus af förvåning som uppstod bland oss tre oinvigda, blef straxt afbruten af en ny explosion; det var min, äldsta kusin som blifvit purpurröd i ansigtet af gqväfdt skratt och nu måste ge sitt goda lynne luft och störta ut efter systern, och innan hon ännu hunnit ut genom dörren fick den tredje flickan ett lika antalloch följde hennes exempel. Från rummet bredvid hörde vi nu en skratt-trio, gom aldrig tycktes vilja ta slut, och moster måste bedja den förbluffade ) gästen om ursäkt. Genom en beundransvärd själsnärvaro och uppfinningsrikhet hittade hon på en förklaring öfver fenomenet, som den godtrogne landsbon tog för kontant, men hon ! hade sjelt lika litet som jag någon aning om sakens rätta gammanhang. Sedan han hade gått, kallade moster in fickorna, förehöll dem det opassande i deras ! appförande och frågade dem om orsaken till: deras plötsliga skrattlust, Då började åter ett vexlande af hemlighetsfulla blickar, ett nytt småfnittrande och så kom ändtligen sauningen ram. Han är ja med i albumet, ropade den : na af mina knsiner. T albumet ! utbröt : noster ytterst förvånad. Hvad för ett al-! um : frågade jag. Hi, hi — vårt friar! Ibum, svarade fickorna och framtogo ett! uycket elegant fotografialbum för 50 kort ur! n byrå. ; Detta var nästan alldeles fyldt med herr-. vorträtter, det ena löjligare än det andra, och len unge sörmländningens var onekligen ett af le löjligaste. Huru har Ni kommit öfver! lenna makalösa karrikatyrsamling? frågade ag förundrad. Se efter på första bladet mh senmälde flickorna. På titelbladet stodo de . 4 (