skaffa sig sitt uppehälle, besväret med de täta fyttningarna och med rehnarnes vård; och då man betänker att en rehnko (waja) mjölkar ej mer än en half jumfru hvarje gång, inser man lätt huru mycket besvär det fordras blott för at få behöfligt mjörkförråd för lappfamiljen. Tillika anmärktes hurusom man oriktigt tillskrifvit lappen begär för täta ombyten ai vistelseort, enär dessa ombyten med nödvändighet påkallas för rehnarnes bete. Sedan -talaren skildrat den lappska folkstammens allmänna egenheter samt fjell-, skogsoch fiskarlapparnes särskilda vanor och olika lefnadssätt, påpekade han hvilken omvexling eger rum inom dessa hufvuddrag, huru man träffar lappar, men isynnerhet lappskor ) af utmärkt skönhet, med blåa ögon och ljust hår (vorträtter af noga vackra och ljusa lappar och lappskor, m:tade ar professorskan Andersson, förevisades), buru lapparnes af röken i kätan ofta röda och drypnode ögon äro begåfvade med så utomordentligt skarp syn att de med blotta ögat se rehnuar beta och röra sig på fjellen på flera mils afstånd, der en annan med sjökikare knappast kan se annat än små punkter, och huru lappen med sin oftast till utseendet klena kroppsbyggnad dock plägar förena mycken fyllighet i former och en stor förmåga att med lätthet bära ansenliga bördor. Den med sin börda vandrande lappen vill väl ofta hvila, men det är då hufvudsakligen för att äta och här: tinnan trodde talaren honom öfvergå allt hvad mera odlade folk kunna uträtta. Professor Andersson hade hört försäkras, aut tre lappar kunna i ett må! förtära en hel rehn. — (Det är minsann icke något -avpri det!) i T:iaren anmärkte om lapparnes språk, att äcisamma är synne: sen välljudande, fattigt på verber och pi uttryck för abstrakta begrepp, men utomordentligt rikt på beteckningar för alldagliga, konkreta föremål, hvarpå såsom exempel anfördes, att endast för begreppet sten finnas 40 olika ord, alltefter stenens storlek, form, utseende ach läge, samt att man knappast kan lägga sin hand på en enda punkt 2f rehnen, kropp utan att denna del af kroppen har sitt särskilda namn. — Lappen bar eljest svårt för att uttala tvenne på hvarandra följande olika konsonanter. Då ofta flera lappfamiljers hjordar gå tilsammans i skogen, är det medelst sin skarpa syn som hvarje lapp kan igenkänna och från de andra vid behof afskilja sina rehnar. Hvarje egare har med ett snitt i rehnens öra märkt honom. Hvar och en har sitt särskilda sätt att forma snittet och vid första ögonkastet igenkänner egaren eller hans tjenare rehnens märke. Såsom upplysande för den långsamhet, hvarmed träden uti Norrbottens i allmänhet magra jordmån och med dess hårda klimat vexa, förevisade talaren en afskärning af en mer än 400 år gammal fur, hvilken afskärnings yta företedde ungefär 9 tums diameter och en hårdhet såsom hos ek. — I redogörelsen om vextregionerna framhöll professor Andersson, att i Qvickjocks lappmark granen går högre iän tallen och björken ännu 1000 fot högre. Vi hafva här endast utplockat ett och annat ur det sakrika föredraget utan att kunna gifva något riktigt begrepp om innehållets cystematiskt ordnade form. Åtskilligt vore dock, om utrymmet sådant medgäåfyve, att tillägga em talarens skildring af lapparnes stridigheter med de intlyttande nybyggarne, om de bland lapparne gängse sjukdomar, hvaribland må nämnas det inflytande, som man tillskrifvit kaffedrickandet säsom försvärande barnsbörden (hvilken bland lappgqvinnorna eljest går utomordentligt lätt) och om de svåra förhärjningar, som halssjukdomen difteri: under sistlidna år bland lappbefolkningen anställt. (Ofvanstående intressanta redogörelse ha vi att tacka Posttidningen för.) ) Det är icke Judna kängor som menas. Sättarens unm.