skaffa sig sitt uppehälle, besväret med de täta
fyttningarna och med rehnarnes vård; och då
man betänker att en rehnko (waja) mjölkar
ej mer än en half jumfru hvarje gång, inser
man lätt huru mycket besvär det fordras blott
för at få behöfligt mjörkförråd för lappfamil-
jen. Tillika anmärktes hurusom man oriktigt
tillskrifvit lappen begär för täta ombyten ai
vistelseort, enär dessa ombyten med nödvän-
dighet påkallas för rehnarnes bete.
Sedan -talaren skildrat den lappska folk-
stammens allmänna egenheter samt fjell-, skogs-
och fiskarlapparnes särskilda vanor och olika
lefnadssätt, påpekade han hvilken omvexling
eger rum inom dessa hufvuddrag, huru man
träffar lappar, men isynnerhet lappskor ) af
utmärkt skönhet, med blåa ögon och ljust hår
(vorträtter af noga vackra och ljusa lappar
och lappskor, m:tade ar professorskan Anders-
son, förevisades), buru lapparnes af röken i
kätan ofta röda och drypnode ögon äro be-
gåfvade med så utomordentligt skarp syn att
de med blotta ögat se rehnuar beta och röra
sig på fjellen på flera mils afstånd, der en
annan med sjökikare knappast kan se annat
än små punkter, och huru lappen med sin of-
tast till utseendet klena kroppsbyggnad dock
plägar förena mycken fyllighet i former och
en stor förmåga att med lätthet bära ansen-
liga bördor. Den med sin börda vandrande
lappen vill väl ofta hvila, men det är då huf-
vudsakligen för att äta och här: tinnan trodde
talaren honom öfvergå allt hvad mera odlade
folk kunna uträtta. Professor Andersson hade
hört försäkras, aut tre lappar kunna i ett må!
förtära en hel rehn. — (Det är minsann icke
något -avpri det!) i
T:iaren anmärkte om lapparnes språk,
att äcisamma är synne: sen välljudande, fat-
tigt på verber och pi uttryck för abstrakta
begrepp, men utomordentligt rikt på beteck-
ningar för alldagliga, konkreta föremål, hvarpå
såsom exempel anfördes, att endast för be-
greppet sten finnas 40 olika ord, alltefter ste-
nens storlek, form, utseende ach läge, samt
att man knappast kan lägga sin hand på en
enda punkt 2f rehnen, kropp utan att denna
del af kroppen har sitt särskilda namn. —
Lappen bar eljest svårt för att uttala tvenne
på hvarandra följande olika konsonanter.
Då ofta flera lappfamiljers hjordar gå til-
sammans i skogen, är det medelst sin skarpa
syn som hvarje lapp kan igenkänna och från
de andra vid behof afskilja sina rehnar.
Hvarje egare har med ett snitt i rehnens öra
märkt honom. Hvar och en har sitt särskilda
sätt att forma snittet och vid första ögonka-
stet igenkänner egaren eller hans tjenare reh-
nens märke.
Såsom upplysande för den långsamhet,
hvarmed träden uti Norrbottens i allmänhet
magra jordmån och med dess hårda klimat
vexa, förevisade talaren en afskärning af en
mer än 400 år gammal fur, hvilken afskär-
nings yta företedde ungefär 9 tums diameter
och en hårdhet såsom hos ek. — I redogö-
relsen om vextregionerna framhöll professor
Andersson, att i Qvickjocks lappmark granen
går högre iän tallen och björken ännu 1000
fot högre.
Vi hafva här endast utplockat ett och
annat ur det sakrika föredraget utan att kunna
gifva något riktigt begrepp om innehållets cy-
stematiskt ordnade form. Åtskilligt vore dock,
om utrymmet sådant medgäåfyve, att tillägga
em talarens skildring af lapparnes stridighe-
ter med de intlyttande nybyggarne, om de
bland lapparne gängse sjukdomar, hvaribland
må nämnas det inflytande, som man tillskrif-
vit kaffedrickandet säsom försvärande barns-
börden (hvilken bland lappgqvinnorna eljest
går utomordentligt lätt) och om de svåra för-
härjningar, som halssjukdomen difteri: under
sistlidna år bland lappbefolkningen anställt.
(Ofvanstående intressanta redogörelse ha
vi att tacka Posttidningen för.)
) Det är icke Judna kängor som menas.
Sättarens unm.