upplåtelse åt landets inbyggare, under kontro att de hvar för sig fullgöra de skyldighete dem åligga. Jemväl anse vi Gellivara bolag egen fördel kräfva att icke påtaga sig för stor landvidder att befolkas med åboer, som sakn medborgarerätt; ty de klädas och födas ick här så billigt som negrerna i Amerika; d blifva i längden bolaget för tunga, och vår fri allmoge riskerar att de från bolagets läger heter bortdrifna tröga slafvar med deras fö miljer komma att besvära med tiggeri elle falla den allmänna fattigvården till last. Be laget kan, efter vår öfvertygelse, icke komm fort med en slafbefolkning i backstugor oc baracker. En väsentlig förändring 1 lagstifi ningsväg måste påtänkas, nemligen en lag uf färdas, som stadfäster åbokonutrakter med arfs rätt till everldelig besittning inom slägten oc med bestämmelser, som icke af jordegaren nycker kunna rubbas till att öfvermåttan be tunga åboerne. Äfven erfordras en lagförär dring som gifver åboer eller farmers samm medborgarerätt som i England, så att de inor kommunen och staten ega rösträtt, hvarföruta det är otänkbart att Gellivara bolag eller andr hvilka hafva större landvidder än somj st under egarens omedelbara skötsel, kunna finn personer till åboer, hvilka åtnöja sig med slaf vens lott och ändå utveckla arbetsflit, spar samhet och andra medborgerliga dygder.