upplåtelse åt landets inbyggare, under kontro
att de hvar för sig fullgöra de skyldighete
dem åligga. Jemväl anse vi Gellivara bolag
egen fördel kräfva att icke påtaga sig för stor
landvidder att befolkas med åboer, som sakn
medborgarerätt; ty de klädas och födas ick
här så billigt som negrerna i Amerika; d
blifva i längden bolaget för tunga, och vår fri
allmoge riskerar att de från bolagets läger
heter bortdrifna tröga slafvar med deras fö
miljer komma att besvära med tiggeri elle
falla den allmänna fattigvården till last. Be
laget kan, efter vår öfvertygelse, icke komm
fort med en slafbefolkning i backstugor oc
baracker. En väsentlig förändring 1 lagstifi
ningsväg måste påtänkas, nemligen en lag uf
färdas, som stadfäster åbokonutrakter med arfs
rätt till everldelig besittning inom slägten oc
med bestämmelser, som icke af jordegaren
nycker kunna rubbas till att öfvermåttan be
tunga åboerne. Äfven erfordras en lagförär
dring som gifver åboer eller farmers samm
medborgarerätt som i England, så att de inor
kommunen och staten ega rösträtt, hvarföruta
det är otänkbart att Gellivara bolag eller andr
hvilka hafva större landvidder än somj st
under egarens omedelbara skötsel, kunna finn
personer till åboer, hvilka åtnöja sig med slaf
vens lott och ändå utveckla arbetsflit, spar
samhet och andra medborgerliga dygder.