Skall man betala skatt för dei under-
håll man njuter af sin sjägt!
Meningarne härom ha varit delade. Nu
har högsta domstolen nej genom ett ut-
slag af den 18 sistl. November, refereradt af
Dagligt Allehanda.
1862 års taxeriugskomit hade nemligen
påfört löjtnanten vid kongl. andra lifgardet
K. A. Schwan, med aiscende på bans lefvads-
kostnader, bevillning efter en uppskattad in-
komst af 6000 rdr uta! kapital eller arbete.
Löjtnant Schwaa bosvärade sig hos pröf-
ningskomiten öfver detta beslut under yrkan-
de, att som löjtnanicn uti löneinkomsier egde
allenvast 1,083 rdr och det belopp, som der-
utötver till bestridavde af löjtnauvteus lefnads-
kostnader erfordrades, irlkomme genom bidrag
af hans fader, grosshavdlaren J. G. Schwan,
hos hvilken löjtnant Schwan jemväl vore bo-
ende, löjtnant Schwan måtte varda beskattad
allenast för sm löneivkomst. Pröfnivgskomi-
ten beslöt nedsätta löjtnantens taxering så-
lunda, att han skulle påföras bevillning endast
för lön enligt stat med iakttagande at det i
8 8 af bevillningsstadgaun medgitna afdrag at
300 rdr.
Sedan kronoombudet besvärat sig öfver
detta beslut hos kammarrätten förklarade den-
na, att, enär löjtnant Schwan icke bestridt att
han för år 1862 åtnjutit inkomster ar tillhopa
6000 rdr och att, med undantag ar lön, till
ett belopp af 1,083 rdr, densamma tillkommit
genom bidrag af en hans nära anhörig; allt-
så och då iukomst ai sistnämde beskattenhet,
icke funnes upptager bland de inkomster, 1ör
hvilka befrielse trån bevillning egde rum,
funnve kammarrätten skäligt rtörkiara löjtnant
Schwan pligug att för inkomst till belopp al
6000 rdr erlägga dertiör belöpande bevillning
med 60 rdr rmt.
Öfver detta beslut har löjtnant Schwan
anfört besvär hos högsta donistolen, som förkla-
rat att då klagandens inkomst för ifrågavarande
år utöfver de 1,0853 rdr, som han i lön a stat
uppburit, ostridigt bestätt endast af medel, som
klagandens tader lemnat såsom bidrag till be-
stridande af hans letfuadskostnad; men ett så
beskaffadt, allenast af välvilja eller skyldskaps-
pligt lemnadt bidrag, för hvilket klagandeus
fader, jemlikt 7 8 1 mom. i bevillningsförord-
vingen, icke egl af sin beskatiningsbara in-
komst tillgodonjuta afärag och således redan
erlagt bevillning, i klagandens hand icke kan
anses såsom en inkomst, hvilken han af rö-
relse, yrke eller tjenst erhållit och följaktli-
gen icke heiler vore att hänföra till sådant
årligt understöd (gratifikation), som i 6 3
mom. af nämda lörordring omförmiäles, utan
fastmer måste betraktas såsom en af klagan-
den bekommen gåtva, för hvilken, enär den
icke bestått af fast egendom, icke heller gåt-
1