Skall man betala skatt för dei underhåll man njuter af sin sjägt! Meningarne härom ha varit delade. Nu har högsta domstolen nej genom ett utslag af den 18 sistl. November, refereradt af Dagligt Allehanda. 1862 års taxeriugskomit hade nemligen påfört löjtnanten vid kongl. andra lifgardet K. A. Schwan, med aiscende på bans lefvadskostnader, bevillning efter en uppskattad inkomst af 6000 rdr uta! kapital eller arbete. Löjtnant Schwaa bosvärade sig hos pröfningskomiten öfver detta beslut under yrkande, att som löjtnanicn uti löneinkomsier egde allenvast 1,083 rdr och det belopp, som derutötver till bestridavde af löjtnauvteus lefnadskostnader erfordrades, irlkomme genom bidrag af hans fader, grosshavdlaren J. G. Schwan, hos hvilken löjtnant Schwan jemväl vore boende, löjtnant Schwan måtte varda beskattad allenast för sm löneivkomst. Pröfnivgskomiten beslöt nedsätta löjtnantens taxering sålunda, att han skulle påföras bevillning endast för lön enligt stat med iakttagande at det i 8 8 af bevillningsstadgaun medgitna afdrag at 300 rdr. Sedan kronoombudet besvärat sig öfver detta beslut hos kammarrätten förklarade denna, att, enär löjtnant Schwan icke bestridt att han för år 1862 åtnjutit inkomster ar tillhopa 6000 rdr och att, med undantag ar lön, till ett belopp af 1,083 rdr, densamma tillkommit genom bidrag af en hans nära anhörig; alltså och då iukomst ai sistnämde beskattenhet, icke funnes upptager bland de inkomster, 1ör hvilka befrielse trån bevillning egde rum, funnve kammarrätten skäligt rtörkiara löjtnant Schwan pligug att för inkomst till belopp al 6000 rdr erlägga dertiör belöpande bevillning med 60 rdr rmt. Öfver detta beslut har löjtnant Schwan anfört besvär hos högsta donistolen, som förklarat att då klagandens inkomst för ifrågavarande år utöfver de 1,0853 rdr, som han i lön a stat uppburit, ostridigt bestätt endast af medel, som klagandens tader lemnat såsom bidrag till bestridande af hans letfuadskostnad; men ett så beskaffadt, allenast af välvilja eller skyldskapspligt lemnadt bidrag, för hvilket klagandeus fader, jemlikt 7 8 1 mom. i bevillningsförordvingen, icke egl af sin beskatiningsbara inkomst tillgodonjuta afärag och således redan erlagt bevillning, i klagandens hand icke kan anses såsom en inkomst, hvilken han af rörelse, yrke eller tjenst erhållit och följaktligen icke heiler vore att hänföra till sådant årligt understöd (gratifikation), som i 6 3 mom. af nämda lörordring omförmiäles, utan fastmer måste betraktas såsom en af klaganden bekommen gåtva, för hvilken, enär den icke bestått af fast egendom, icke heller gåt1