den vapenprydda bibel hvilken legat vid hans
mors hufvudgärd.
I trots af de sorgliga händelser hvilka
föregått Jean Vaubarons födelse tycktes han
bestämd att njuta af en kraftig kroppskonsti-
tution och den förträffligaste helsa:
Han utvecklade sig mycket hastigt i den
atmosfer af ömhet hvari han lefde, ty foster-
föräldrarna behandlade honom helt och hål-
let som om han verkligen varit deras barn.
Han mottog af dem både lekamlig och
andlig föda. Claude och Mathurine gjorde af
honom en förträfflig arbetare och en redlig
man.
Åren förflöto. Gubben glömde sina pla-
ner att slå sig i ro, och tänkte icke mera på
att lemna sitt städ och sin hammare.
Redan vid femton års ålder tillkännagaf
Jean Vaubaron en sådan fallenhet för foster-
fadrens yrke att Simon med den största glädje
och stolthet betraktade hans arbeten. Hans
make fanns icke att uttänka ett dyrkfritt lås
och att göra en på en gång elegant och solid
nyckel. Dertill visade han sig i högsta grad
uppfinningsrik. Så hade han t. ex. en gång
på lek förfärdigat modellen till ett så utmärkt
konstlås att hans gamla far och mästare blef
utom sig af beundran då han fick se det.
På detta vis ansågo sig Claude och Ma-
thurine för de lyckligaste menniskor under
solen och lyckönskade sig både bittida och