Jean Vaubaron. Första Delen. VI. Jean Vaubaron. (Forts. fr. N:r 4). I bottenvåningen till det hus, der Jean Vaubarons mor dött, bodde en låssmeg med sin hustru. De yoro hederliga och bra menniskor, redan något till åren. Mannen hade i fyratio år arbetat med den största flit utan att ändå ha lyckats lägga af en ordentlig sparstyfver. Hustrun, en mild och god varelse, hade tillbragt sitt lif med att bedja Gud skänka sig ett barn utan att få sin bön uppfylld. Dessa hederliga menniskor hette Claude och Mathurine Simon. Den dag då den dubbla katastrof inträffat, hvarom vi nyss talat, sade hustru Simon till sin man: — Säg mig, min gubbe, hvad skall det väl bli af den der lilla stackarn deruppe som nu hvarken har far eller mor? — Hvad det skall bli af honom? Naturligtvis skall han bäras till hittebarnshuset. — Den tanken gör mig riktigt ondt i själen och om du ville, min gubbe...