Jean Vaubaron.
Första Delen.
VI.
Jean Vaubaron.
(Forts. fr. N:r 4).
I bottenvåningen till det hus, der Jean
Vaubarons mor dött, bodde en låssmeg med
sin hustru. De yoro hederliga och bra menni-
skor, redan något till åren. Mannen hade i
fyratio år arbetat med den största flit utan
att ändå ha lyckats lägga af en ordentlig spar-
styfver. Hustrun, en mild och god varelse,
hade tillbragt sitt lif med att bedja Gud skän-
ka sig ett barn utan att få sin bön uppfylld.
Dessa hederliga menniskor hette Claude
och Mathurine Simon.
Den dag då den dubbla katastrof inträf-
fat, hvarom vi nyss talat, sade hustru Simon
till sin man:
— Säg mig, min gubbe, hvad skall det
väl bli af den der lilla stackarn deruppe som
nu hvarken har far eller mor?
— Hvad det skall bli af honom? Na-
turligtvis skall han bäras till hittebarnshuset.
— Den tanken gör mig riktigt ondt i
själen och om du ville, min gubbe...